NAIL ME

Så var juli slut, liksom sambons semester och mitt blogguppehåll. Jag ska försöka verkligen ta tag i mitt bloggande igen men tänker inte utlova för mycket eller sätta press på mig själv. För vet ni vad, det finns ju annat som är viktigare här i livet och det verkar ju som om en del av er är kvar som läsare i alla fall.. =) Jag tänkte tjuvstarta idag med ett "här-är-vad-jag-har-gjort-på-semestern"-inlägg och från och med imorgon blir det en låååååång serie inlägg om alla underbart vackra lack jag fick i födelsedagspresent från vår härliga lackgrupp på facebook. Vi är ett gäng tjejer som varje månad skickar lack till de två som firar sin födelsedag den månaden. Så, under en månad får en alltså lack från 23 härliga brudar som gnuggat sina små grå för att hitta de perfekta lacken till en. Förstår ni vilken rolig månad april var? :D Men ja, självklart förtjänar alla de lacken att visas upp och jag ska göra mitt bästa för att beta av dem här.. Självklart blir det Blå Måndag som vanligt också, med start på måndag.. Men ja, först var det vad som hänt den senaste tiden ja..

 

Den här månaden har varit varm. Och då menar jag VARM! Jag är ju nu inte superförtjust i allt för höga temperaturer från början och med ett litet, litet barn har det inte varit lättare. Men vi har ändå varit ute och farit och hittat på en massa saker och njutit av att vara alla tre, eller fyra med hunden då. För att kunna visa allting kommer det att bli lite av ett bildtungt inlägg det här, hoppas ni är okej med det. Dessutom kommer det självklart att handla mest om Pricken.. Så, ni som inte vill se bebisbilder en masse kanske trivs bättre med att komma tillbaka imorgon.. ;) För er som följer mig på Instagram (@nailmeblogg) så blir det kanske lite upprepning med bilder..

 

Även om det var ett par enstaka inlägg på bloggen i början på sommaren så vill jag ändå börja med midsommar här. Sambon jobbade men jag och Prickeluringen åkte upp till sommarstugan för att fira tillsammans med familj och vänner. När vi kom upp var det kransbindning i full gång och självklart skulle lillkillen också ha en krans när vi firade.. (Att han sedan sov i vagnen ungefär hela firandet, det är ju en annan sak....)

 

 

Efter midsommar åkte jag upp för att hälsa på min gamle morfar och låta honom träffa Pricken för första gången. Det var lite skakigt och morfar var själv lite nervös men det var så underbart att se min fantastiske morfar hålla min lika fantastiske son i famnen för första gången. Och en åldersskillnad på 96 år sopar en inte under mattan!

 

När sambons semester faktiskt satte igång åkte vi tillbaka till sommarstugan för att fira mina småsyskons födelsedagar. Trots att vi glömde den omsorgsfullt packade plastlådan med alla Prickens saker stående på köksbordet hemma blev det en riktigt härlig helg - först en dag tillsammans med hela tjocka släkten - med sällskapsspel och brakmiddag, och sedan en dag med bara min pappas fru och vi tre. Riktigt härligt, och vi avslutade med fin middag inne i Båstad tillsammans med alla stekarna som laddade upp för Båstadveckan.

 

Det har efterfrågats hur förlossningen gick och hur allt kändes så jag tänkte skriva ner lite här, dels för min egen del och dels för er som är nyfikna. Precis som tidigare försöker jag skriva utan att vare sig skönmåla eller förvärra något. Dock är det ganska ocensurerat så det är lite upp till var och en om ni vill läsa eller inte.. =)

 

Som sagt hade jag två tunga dygn innan förlossningen satte igång - väldigt lite sömn och mycket stress och oro.. När jag blir trött tappar jag all aptit och blir lite illamående så det var inte så mycket mat i magen heller om en säger så.. 

 

På förmiddagen på lördagen fick jag förvärkar som dock inte gjorde ont. Något smärtsamma och framför allt tillräckligt regelbundna för att jag skulle börja registrera dem blev de runt 13.  När vi satte oss framför TVn för att äta runt 19 började värkarna kännas rejält. Rekommendationen i första skedet är ju att ligga ner, vila och försöka sova mellan värkarna - det hade jag inte en chans till. Enda sättet för mig att hantera värkarna var att stå upp och gunga fram och tillbaka. Nu var det ungefär 8-10 minuter mellan så det var långt ifrån säkert att det var igång på riktigt. Vi gick och la oss men jag klarade inte av att ligga ner utan gick upp igen medan sambon försökte få lite sömn.. Själv spenderade jag resten av kvällen framför datorn i lätt bakåtlutad ställning - varvat med upp och gå och luta mig fram över saker. Och att måla naglarna såklart - kan ju inte föda barn med nakna naglar heller! :) 

 

Vid 23 ringde jag förlossningen för en koll. Då rekommenderade de att stanna hemma ett tag till och avvakta tills det var 3 värkar på tio minuter.. Jag kom på att jag hade TENSen hemma och testade att sätta den i korsryggen vilket tog bort det värsta i ryggen inalla fall. Vid ett ringde jag dock in igen och sa att värkarna kom tätare, ungefär var fjärde minut och eftersom de befarade att vattnet hade börjat sippra så tyckte de att jag skulle komma in på en koll. Så, väcka sambon som nog aldrig vaknat så fort, packa ner det sista i BB-väskan (allt utom det vi glömde eller inte tänkte på..) och så körde vi. Fy fan vilken bilresa! Jag som behövde vara uppe och vanka fick nu vackert sitta still och försöka andas mig genom det.. 

 

Vi fick ett rum och jag blev kopplad till CTG som mäter värkstyrka och bebisens hjärtljud. Barnmorskan kunde konstatera att jag mycket riktigt hade värkar och hon kunde hjälpa mig att andas genom dem lite bättre. Dock visade det sig att jag enbart var öppen en centimeter..:/ Hennes rekommendation var att åka hem igen men vi bestämde oss för att stanna då det kändes tryggare - vi har ju en bit att åka.. Efter mycket om och men beslutade jag mig för att, mot vad jag egentligen "bestämt" mig för tidigare, få en morfinspruta och det var en höjdare. Absolut inte så att jag blev hög men jag fick äntligen sova och slappna av mellan värkarna som också blev lättare att hantera. 

 

Min barnmorska hade i min graviditetsjournal antecknat att jag gärna ville använda bad/dusch som smärtlindring så när morfinet började gå ur var det dags för ett besök på spaavdelningen.. Stort härligt badkar, VARMT vatten, eteriska oljor, levande ljus, lugn musik och dryck i mängder.. Härligt! Och som det hjälpte - smärtorna försvann nästan helt!  Tyckte lite synd om sambon bara som mest fick sitta i en stol bredvid.. 

 

När jag var lagom russinhudad var det dags att ta sig tillbaka till rummet. Nu började den jobbiga fasen - jag var inställd på att det skulle ha hänt en hel del under de här timmarna men jag hade bara öppnat mig ytterligare en centimeter och det kändes rätt hopplöst. Nu var det också dags att byta barnmorska igen, den här gången till en som jag inte kände lika stort förtroende för och som jag dessutom upplevde tog beslut utan att tillfråga mig. Sambon har dock inte samma upplevelse så jag vet inte hur väl min uppfattning stämmer. Hon valde dock att ta hål på fosterhinnorna och låta vattnet gå samt att sätta en skalpelektrod och värkstimulerande dropp för att skynda på processen lite. Undersköterskan övertygade mig också om att det skulle vara en bra idé att testa lustgasen - något jag tidigare varit skeptisk till, min tanke var att genomföra förlossningen utan smärtlindring då jag ville vara närvarande under hela förlossningen. Dock är jag väldigt tacksam för att jag testade lustgasen, det var en fantastisk smärtlindring. Under tiden undersköterskan var med oss så funkade det riktigt bra men jag och sambon fick inte riktigt rätt på den när vi var själva utan jag fick i mig alldeles för mycket lustgas och blev ganska yr i bollen. Tydligen har jag sagt en massa roliga saker som sambon fortfarande retas lite med mig för. Det gjorde också att den här delen av förlossningen mest är en dimma för mig och att den starkaste känslan när jag ser tillbaka på just den här delen är ångest. Jag är också lite ledsen för att jag faktiskt var så frånvarande under den här delen, men överlag är jag ändå glad att vi körde på med lustgas också.

 

Ett problem för mig var också att jag inte fick kissat under förlossningen. Jag fick extremt ont när jag satte mig ner vilket gjorde det väldigt svårt att gå på toaletten. Dessutom kändes det som om jag kissade så jag trodde att jag hade gjort det fast i den "blöja" en får ha på sig under förlossningen. Men tydligen inte - de fick använda kateter och tappa mig på urin ett par gånger under förlossningen, inte heller helt skönt.

 

Sent på kvällen var det dags att byta barnmorska en gång till, till den fjärde i ordningen. Den här gången klickade det verkligen direkt, henne fick jag omedelbart förtroende för. Eftersom jag var ganska så ångestfylld i just det här läget höll jag på att få panik när hon sa att hon skulle gå en stund och komma tillbaka sedan. Som tur var var det ganska lugnt på förlossningen den kvällen så hon kunde stanna när jag bad henne att inte gå. Dessutom hade hon med sig det jag nog varit mest negativt inställd till - en läkarstudent. En manlig sådan dessutom. I det här läget var det dock underbart, han kunde stanna kvar i rummet under de stunder hon faktiskt var tvungen att gå. De lyckades också tillsammans få mig att hantera lustgasen korrekt vilket gjorde stor skillnad - helt plötsligt hade jag lika bra smärtlindring men var ändå klar i huvudet. De frågade också om jag inte vill komma upp ur sängen vilket jag ju velat hela tiden så helt plötsligt fick jag istället stå upp och luta mig på gåstolen vilket kändes hundra gånger bättre det också. Och nu gick det snabbt - jäkligt snabbt. Jag andades lustgas och brölade som en tok (och ve den som försökte ta masken ifrån mig, även om det bara var för att hjälpa mig att flytta mig eller något..) Vid 00.20 satte krystvärkarna in och 00.33 kom det lilla undret ut. Och ja, jävlar i helvete vad ont det gjorde - framför allt när han kom så pass långt att barnmorskan kunde få tag på honom och hålla kvar i huvudet efter att värken och krystningen klingade av.. Men han kom ut och trots att det gick så snabbt på slutet så blev det väldigt lite bristningar som barnmorskan var tvungen att sy - väldigt skönt! Känslan av att få upp honom på bröstet var fantastisk och att se sambons känslospel i ansiktet när han fick klippa navelsträngen var underbart, liksom att få se honom sitta och hålla Pricken i famnen och att de båda två somnade tillsammans. Kärlek i kubik, minst!

 

Fem minuter gammal....

 

Nu var det bara en bit kvar - det där med att få ut moderkaka och sånt där. Först ville den inte riktigt lossna, men med lite extra sammandragande medel, akupunktur och lite massage så lossnade den fint. Dock ska de ju på och klämma på magen efteråt för att se om allting lossnat och kommit ut och om livmodern dragit ihop sig. Det gjorde något helt överjävligt ont. Först var barnmorskans reaktion att "det gör ont, men jag måste göra det..." men efter ett par försök där jag faktiskt till och med slogs lite tyckte hon att det verkade göra lite väl ont med tanke på att jag klarat av själva förlossningen så pass bra. Så det var fram med lustgasen igen och djuuuuupa andetag. När hon sedan klämde och tryckte en massa lyckades hon klämma ut en stor klump till som ju var anledningen till att det gjorde så ont. Otroligt äcklig känsla.. Men när den kom ut så gjorde det väldigt mycket mindre ont när hon klämde och tryckte. Dock tappade nog både hon och jag lite fokus på lustgasen så jag fick i mig alldeles för mycket igen - jag kunde höra att hon kallade på mig och ropade mitt namn men jag kunde inte få fram någon form av reaktion eller svar. Läskigt det också. Så, ni som ska använda lustgas framöver - gör gärna det, men med lite försiktighet.. ;)

 

Så till slut fick vi den andra lilla belöningen, dock självklart inte hälften så bra som Pricken själv, frukostbrickan. Jag, som varit illamående och haft svårt att få i mig vare sig dricka eller mat under hela förlossningen, hade dock fortfarande ingen aptit alls så för mig blev det bara bubblet och gurkan, men senare på morgonen fick jag faktiskt in en ny omgång när de såg att jag inte fått i mig det andra.. =)

 

Vi fick sova kvar lite i rummet och vid lunchtid blev vi förflyttade till patienthotellet där vi blev kvar ett tag. Dock väljer jag att avsluta förlossningsberättelsen här och återkommer i ett annat inlägg om första tiden med Pricken.. Det har också varit lite berg-och-dalbana men framför allt väldigt mycket kärlek!

 

Vilken vecka! Både på gott och ont.. 

 

När det gäller ont så har ryggen verkligen börjat göra sig påmind - egentligen oavsett sittställning, liggställning eller om jag är uppe och står/går så finns ryggsmärtan med där. Det är ju i och för sig inte så konstigt, det är ju en rätt hög belastning på nedre delen av ryggen att hålla upp hela kroppen, dels på grund av den ökade vikten från magen, dels på grund av den ändrade ställningen av bäckenbenet och dels på grund av att magmusklerna inte längre gör hälften av jobbet. För magmuskler ja - de har nog packat ihop och flyttat någon annanstans så länge. Om inte annat så märks det rätt bra när jag ska försöka resa mig från liggande eller halvsittande, eller kanske från soffan. Utan att tänka på det har jag börjat anamma den klassiska stilen för att resa sig upp - jobba mycket med armarna och liksom häva mig upp lite som en katapult. Jag märker också att just om jag jobbar framåtlutad - som vid plantering eller liknande - så är det enbart korsryggen som arbetar vilket ju också så klart ger en extra belastning på den. Ser ju dessutom en del kroppsliga förändringar och längtar lite efter att kunna börja träna efter att Pricken kommit och kroppen börjat återhämta sig - bland annat känns rumpan helt borttrollad den också..

 

Men men, trots allt så njuter jag fortfarande av att vara gravid och det är ju inte så långt kvar nu heller. 13 dagar till BF och 18 till önskad förlossningsdag. För ja, än så länge har jag inte känt av behovet av att sluta vara gravid även om jag så klart längtar efter vår lilla Prick. Än mer sedan i söndags då vi var hemma hos en föredetta kollega som just blivit morfar - barnbarnet var också där och det fick mig verkligen att längta efter att ha Pricken på utsidan och inte insidan längre.

 

I veckan som gått så var jag också på återbesök hos sjukgymnasten för en ny omgång akupunktur och lite rådgivning angående ryggen och foglossningen. Den här gången upplevde jag nog inte riktigt lika mycket verkan av akupunkturen men visst hjälper det. Dock har foglossningen flyttat sig så det är kanske därför jag inte upplever att effekten är lika bra. Numera har jag inte så ont i ryggen/höfterna av foglossningen utan mer i blygdbenet - det är svårt att byta ställning i sängen utan att det gör rejält ont och likaså att gå ibland. Så jag frågade också hur jag skulle göra med TENSen. Tidigare skulle jag sätta den i korsryggen/på höften för att få smärtlindring. Hennes förslag nu var att sätta en pad på höften och en på insidan av låret alternativt att sätta padsen på insidan av vardera lår, långt upp. Det lät sjukt läskigt och jag testade den första varianten först men jag upplevde inte att det hjälpte mig. Så ja, till slut testade jag den andra varianten med viss rädsla och skepsis inför att dra el genom de mest privata delarna men jäklar vad det hjälpte! Helt plötsligt kunde jag röra mig hyfsat obehindrat igen och kände inte av smärtan från fogarna särskilt mycket. Wonders!

 

För första gången sedan 2005 var jag inte på bal den siste april. Nationen jag var - eller faktiskt fortfarande är - medlem i har sedan "urminnes tider" (eller i alla fall ett par decennier) firat siste april med just bal, på Grand Hotel. Men nu har traditionen ändrats och balen ska istället äga rum på hösten så helt plötsligt var det inte dags att dra på sig balklänning och medaljer, fixa håret och göra sig snygg. Väldigt märklig känsla att istället fira Sista April med att dra på arbetskläderna och köra ett gäng vändor till tippen med trädgårdsavfall... Men ja, ska det vara något år den traditionen skulle brytas så passade det väl mig bäst just i år skulle jag säga. Är dock himla glad att jag hann få med sambon på en vårbal innan traditionen försvann. Och nu blir det ju bal till hösten istället!

 

Dagen efter åkte jag istället upp till sommarstugan och firade min brors födelsedag med hela släkten - kanske bästa platsen i världen! Jag ser framför mig att vi kommer att spendera en del tid där i sommar med Pricken. Härligt! Eftersom min bror bor en bra bit bort har han inte heller hunnit hälsa på och se vårt hus så han och hans sambo passade på att komma och käka middag hos oss sedan, riktigt mysigt. Och nu i helgen har vi först grillat med en kollega i lördags och sedan som sagt hälsat på en föredetta kollega i söndags. Så dagarna har varit fullspäckade men det har varit roligt. Jag börjar dock känna av behovet som många pratar om, att vända sig inåt och vara lite för sig själv så det är skönt att ha ett par ensamma dagar nu där det inte är planerat något direkt.. Ska försöka lägga in lite inlägg på bloggen också bara så att det inte blir fullt så tomt här som det varit den senaste tiden. Kanske framför allt lite blåa inlägg så risken inte är så stor att det blir tomt på måndagarna om Pricken skulle ha den fräckheten att välja att komma en sådan dag... =)

 

När det gäller Pricken så är han, om de generella siffrorna stämmer, nu ungefär mellan 48 och 50 centimeter lång och väger runt 3,3 kilo. Att han är ganska lång och stor numera märks - magen är inte direkt rund längre utan jag kan oftast se väldigt tydliga bulor och kanter där Pricken har valt att ha sina kroppsdelar just då. Både jag och sambon har nog också verkligen börjat inse att det närmar sig och vi har i alla fall börjat packa väskan med saker vi ska ha med oss till förlossningen. Men ja, det är fortfarande ändå ganska overkligt måste jag säga. Ska jag bli mamma? Hur sjutton ska väl det gå? Tur att jag har en helt fantastisk sambo som jag är helt övertygad om kommer att bli världens bästa pappa - och som jag alltid kan luta mig mot, i vått och torrt! <3

 

 

Vad fasen är det här? Tre veckor kvar? När kommer jag till perioden när det går så gruvligt långsamt som alla pratar om egentligen? Jag vet inte om jag är beredd än.. ;) Kanske dags att i alla fall börja fundera på vad vi ska ha med oss till förlossning och sådär.

 

Under veckan som gått har vi gjort massor. Vi inledde veckan med ett besök hos sambons föräldrar. Hans pappa är riktigt dålig och är nu inlagd på sjukhuset. Jag hoppas och håller tummarna för att läkarna ska hitta något som hjälper honom!

 

Sambon har jobbat massor under senaste veckan - sex arbetspass på raken - men är nu äntligen ledig en dag i alla fall. Men ja, som husägare blir vi väl aldrig helt lediga för nu måste vi göra allt som inte gjorts tidigare - få iväg trädgårdsavfallet till tippen, klippa gräsmattan (kombinationen bra med regn, bra med sol och en hund som kissar på gräsmattan är INTE optimal för att få klippa så sällan som möjligt... ;) ) och jag måste få mina sista buskar planterade. Har ju hunnit med att plantera två buskar i alla fall - sjukt nöjd!

 

På tal om plantering så tröttnade jag lite på att försöka fixa till planteringen med jorden som redan fanns i trädgården. Jag såg att CityGross hade riktigt bra erbjudande på både jord och täckbark (som jag vill ha för att slippa rensa så mycket ogräs innan för stensättningen) så jag bestämde mig för att handla det och ändå passa på att veckohandla samtidigt. Så, sagt och gjort.. För att det skulle gå lite snabbare och smidigare valde jag att självscanna, det tycker jag är så smidigt när jag ska handla mycket - jag kan packa ner allting i rätt kassar från början och jag brukar slippa köerna. Så - efter en rätt lång runda i butiken (det blev en hel del turer fram och tillbaka då gravidhjärnan och jag inte riktigt kom överens) hade jag fyra fulla papperskassar med mat, samt en plastkasse med frysvaror. Scannade dessutom in tre säckar jord och en säck täckbark. Placerade scannern i betalstationen och inledde betalningen. Men självklart, vad tror ni händer? Jodå, avstämning. Och inte den avstämningen som en tydligen kan få på CityGross där de plockar upp tre random varor från vagnen och kollar så att de är scannade - nejdå, FULL avstämning skulle det vara. Jag var på vippen att börja gråta inombords. Men här måste jag ge all cred som finns till personalen! De trollade snabbt som attan fram en extra personal som först gick och lastade en vagn till med mina jord/täckbarkssäckar för att de inte skulle hinna bli tagna av någon annan. Sedan fick jag full service med att packa ner alla varorna i samma sortering/kasse som jag packade upp dem. DESSUTOM trixade de fram en personal som sedan hjälpte mig att få ut mina två jäkligt tunga vagnar till bilen och lasta in allting där. Så jäkla skönt! Lite var det nog för att de var oroliga också, det skämtades mer än ett par gånger om att "vi vill ju inte ha en förlossning här i kassan inte...hehe".. =)

 

På tal om förlossning ja. Jag hoppas ju på att gå över tiden (än så länge har jag inte upplevt att det är så jobbigt som många säger att det blir på slutet och även om jag längtar efter Pricken så vill jag fortfarande hellre ha förlossningen på ett specifikt datum än attt bara ha ut den, nu, när som helst, gärna igår! Vi får väl se hur jag känner det när vi kommer närmare BF.. ;)) I måndags var jag hos sjukgymnasten för en ny omgång akupunktur (det verkar som om jag är väldigt mottaglig för både akupunktur och TENS vilket är skönt!) och hon trodde INTE att jag hade 20 dagar kvar innan Pricken ville komma ut och träffa oss. Men det ska vi nog bli tre om! =) Akupunkturen har funkat bra mot foglossningen i ryggen och höfterna, men nu har smärtan förflyttat sig lite och är mer placerad i blygdbenet - det var enligt sjukgymnasten ytterligare ett tecken på att Pricken flyttat sig neråt. Att Pricken HAR förflyttat sig neråt bekräftades igår av barnmorskan också - han ligger nu parkerad långt ner i bäckenet, men är inte helt fixerad än. Det förklarar också de där ilningarna och huggen som jag känt av... Barnmorskan körde sin vanliga arsenal av tester och allt ser bra ut i alla fall - både med mig och med Pricken.

 

Efter besöket hos barnmorskan passade jag på att hämta upp ett skötbord som en tjej skänkte bort. Jag och sambon hade ju bestämt oss för att inte lägga pengar på ett sånt utan ha en skötbädd på bänken i tvättstugan, i närheten av vatten och där det dessutom fanns ett helt outnyttjat skåp där vi kan förvara kläder, blöjor och allt annat vi behöver. Men nu fick vi ett gratis så nu kommer vi att ha ett i Prickens rum också - dels kan det ju vara smidigt att kunna byta där också, samt att ha något att lägga honom på om vi ska byta kläder eller liknande också. Så det känns riktigt bra. För att riktigt lyxa till dagen så åkte jag hem till bästa vännen och fikade lite också - det var alldeles för länge sedan vi sågs så det var riktigt skönt att få sitta och snacka lite skit med henne!

 

Under veckan har jag äntligen fått hem tröjan jag beställde från USA - yay! Tyvärr var den inte alls som jag tänkt mig - NAY! Jag tänkte att en tröja som det står maternity på i beskrivningen skulle vara just en mammatröja - där tänkte vi lite olika tydligen. Dessutom tänkte jag att en storlek S från USA skulle passa mig bra (givet att det är en mammatröja alltså) - där tänkte vi tydligen också lite olika. Så, den är tajt och den täcker inte hela magen, men jag ÄLSKAR ändå idén. Så den fick vara med på veckobilden, men jämförelsebilden fick bli i en annan tröja.. (i jämförelse kan jag meddela att tröjan på veckans bild i jämförelsebilderna är en storlek 170 från H&Ms barnavdelning.. ;) )

 

Vet inte om jag upplever att den blivit så mycket större, men det är rätt skönt att den inte travar på i samma takt som tidigare - den är redan rätt så otymlig att försöka leva normalt med.

 

Mitt inlägg till Karins gröna onsdag kommer lite senare idag! Så länge så får ni hålla till godo med det här.. ;) Tjipp!

Mer liv och rörelse var det i helgen. Vi firade påsk med familjen/släkten - 21 vuxna, fyra barn under tre och sex hundar.. Det blev lite jobb i sommarstugans trädgård, lite påskäggsjakt och en hel del påskmat. Dessutom passade vi på att fira lilla julafton - i vår familj är det måååånga "semesterbarn", alltså sådana som är födda nio månader efter sommarsemestern.. ;) i år hade min lillebror passat på att fira sin födelsedag tidigare och det var en ganska sen påsk så vi firade "bara" sex personer.. :) Själv cashade jag in ganska många bitar från önskelistan - jag fick ett gäng bärbuskar, björnbär, hallon, krusbär osv, samt både en torkvinda och ett vädringsställ.. Awesome! 

För att kröna helgen så körde vi ett majbål också när vi ändå höll på - dags att vårstäda i trädgården och elda upp förra säsongens bråte.. Stoooor brasa blev det.. :) 

I onsdags var det dags för ett extra ultraljud - jag hade ju lyckats få till ett sånt för att lindra mitt kontrollbehov och få en uppskattning om hur stor Pricken är. Barnmorskan har hela tiden försökt försäkra mig om att Pricken verkar bli en fullkomligt normalstor bebis men mina funderingar har inte lagt sig ändå. Nu får jag "nöjet" att komma tillbaka till barnmorskan på tisdag och avslöja för henne att vi faktiskt ska få en....alldeles normalstor bebis.. :) 5% större än det exakta genomsnittet beräknas det bli men det räknas som helt normalt. Allting annat såg också bra ut - bra flöde i navelsträngen, stor och fin moderkaka, bra med fostervatten och huvudet är vänt neråt. Och en liten, men även den helt normalstor, snopp minsann.. :D 

Nu är det bara fyra veckor kvar till beräknat datum. Jag hoppas fortfarande på att gå lite över tiden men är beredd på vilket som, det är ju inte direkt något vi kan påverka.. Trots att Pricken inte ska vara större än normalt tar han mycket plats i alla fall och trycker på ungefär allting som finns. Det är inte alltid helt bekvämt eller skönt men jag är fortfarande glad och tacksam över att känna vår lille Prick i full fart. För första gången har jag också, nu i helgen, fått svullna fötter och händer och vågens siffror fortsätter stiga, nu i lite högre takt än tidigare.. Fortfarande ingen viktuppgång att oja mig över direkt dock, den känns helt okej ändå.. Vi får väl se var det slutar.. 

När det gäller veckans bilder ber jag i förväg om ursäkt för den lite "trashiga" looken med linnet som inte täcker magen. Men så blev det denna veckan - får försöka se snajdigare ut nästa vecka helt enkelt.. Tjipp! 

Vekca 36 idag.. Bara fem veckor kvar till beräknat datum alltså, helt sjukt skum känsla.. Tiden går fortfarande snabbt som attsingen.

 

Folossningen har satt in rejält nu, även om det bara är från och till vilket är skönt. Däremot skulle jag fortfarande säga att det har varit enkelt att vara gravid - jag trivs med känslan, älskar att känna Pricken sparka och röra på sig (även om det också är smärtsamt ibland) och gillar att kela lite med magen. De krämpor jag har haft har varit helt klart värda det. Än så länge ser jag fram emot förlossningen för att det är ytterligare en ny upplevelse att vara med om men inte för att jag ska få sluta vara gravid..

 

Under veckan som gått så har det hänt en hel del. Vi har som sagt passat djuren och även om det var superskönt så är det ändå lite skönt att bara ha Millie hemma just nu, hon kräver lite mindre jobb ensam än de tre gjorde tillsammans. Vi har dessutom varit på kalas för min bror som fyllde 30 - passade på att ta en runda på Systemet och handla på mig ett gäng lite särskilda öl för honom att testa. Snacka om att jag kände mig malplacerad därinne och att folk tittade mer än vanligt på magen. Har dessutom passat på att handla hem en massa godis till påsken - ska det bli påskägg till drygt 20 personer så kräver det ju en del godis om vi säger så.. Millie tyckte dock att en del av godiset skulle gå till henne tydligen så hon har helt på egen hand ätit upp lite av det - trots att det var förpackat i en papperskasse uppe på köksbänken. Tur att det var förpackat i plastpåsar så det bara är den påsen som hon fick tag på och satte i sig som blev påverkad. Jäkelhund! Skönt dock att hon bara är sån här när vi av någon anledning måste lämna henne ensam hemma ett tag så vi inte alltid behöver vara påpassliga på henne i alla fall.

 

Men idag var vi tvungna till just det - att lämna henne ensam ett tag. Sambon jobbade som vanligt, om än på nytt ställe, och min dag var vikt åt sjukvårdsbesök. Började min dag på provtagningscentralen på sjukhuset för att lämna blodprover för ämnesomsättningen. Den medicinen jag äter kan ju behöva justeras ett par gånger under graviditeten, jag har dock bara behövt justera precis i början. 

 

Efter det väntade ett besök hos barnmorskan. Allt såg finfint ut idag också som tur är. Dock har Pricken inte sjunkit ner och börjat fixera sig vilket innebär att om vattnet skulle gå måste vi till förlossningen direkt. Sannolikheten att vattnet ska gå innan hen fixerar sig är ju dock ganska liten så jag är inte direkt orolig. Blodtrycket var fortfarande lågt och fint, om något lite för lågt som vanligt, och övriga kontroller såg också hur bra ut som helst. Magen har, precis som jag känt det, inte växt så mycket men en centimeter större har det i alla fall blivit. Dessutom har jag faktiskt börjat få lite linea negra - alltså den mörka linjen en kan få på magen under graviditeten. Trodde knappt att det skulle bli någon eftersom den inte synts alls förrän nu.

 

Vi avslutade besöket idag med att prata om tankar inför förlossningen - smärtlindring och så vidare - och inför amningen. Återigen känner jag att min barnmorska och jag klickar - många berättar om barnmorskor som inte riktigt vill acceptera deras val men min barnmorska tyckte att det lät hur bra som helst. Så nu står det hur jag tänker mig i min graviditetsjournal men det är ju fortfarande möjligt att ändra sig hur mycket som helst, fram till att Pricken är ute ungefär..  =)

 

Sedan passade jag på att göra ett snabbt byte - ett paket kaffe mot 12 stycken nagellack, helt okej deal! =)

 

Sista anhalten för dagen var hos min sjukgymnast. Dels ville jag se om hon kan göra något åt den foglossningen jag har och dels ville jag prova ut en TENS att ha nu fram till, och under, förlossningen. Jag fick med mig en TENS hem och den ska testas redan ikväll! Dessutom körde hon en omgång akupunktur på mig så vi får väl se om det gör någon skillnad. Än så länge har det blivit precis som hon sa att det skulle bli - lite värre än innan.. ;)

 

Och.. Imorgon väntar ultraljudet. Som vi ser fram emot att få se vår lilla Prick igen och förhoppningsvis kanske vi kan få nya bilder också. Från förra ultraljudet fick vi ju bara bilder på bröstkorgen och upp så den här gången hoppas jag att vi kanske kan få någon helkroppsbild. Men viktigast av allt är ju att få höra att allt är bra och att få en uppskattning om hur stor bebis det är vi ska få..

 

Nu väntar dock bara sängen.. Ja, förutom sambon och TENSen då.. ;) Tjipp!

 

Sent inlägg idag, men ändå en förbättring sedan förra veckan.. ;)

 

Jag har ju redan råkat avslöja lite vad som hänt sedan sist men jag har som sagt varit på togafest, fyllt år, varit på fixardag med scouterna och haft finbesök. Idag kom dessutom mamma över med hunden och katten så nu är det fullt zoo här hemma - två hundar och en kise. Katten ligger än så länge mest under sängen och tycker att Millie är liiite småläskig. Millie i sin tur hittade - och åt lite av - Normans mat. Norman å sin sida beter sig som en liten liten valp och inte som den gamla gubbe han egentligen är - han har ju hunnit fylla elva nu och lever helt klart på bonustid..

 

Idag har sambon varit ledig - så himla skönt. Det har dock blivit en kort dag, vi gick upp sent och jag senare än honom för en gångs skull (när han är ledig that is...) Jag sover så jäkla dåligt numera och igår slog också foglossningen till med buller och bång så det blir ju inte lättare att sova direkt. Så nu har jag från och till - mest till just nu - svårt att gå på vänster ben och att ändra sitt/liggställning eller vända mig i sängen är inte direkt det bästa jag vet. Som tur var ringde jag sjukgymnasten redan innan det slog till igår - äntligen fick jag tummarna loss - så jag har en tid redan nästa vecka! Hoppas verkligen att hon kan göra något åt det här. Ska dessutom prova ut en TENS för att ha inför förlossningen och eventuellt under också. Hoppas att det kan hjälpa en del det också.

 

Vi har också fått en tid för vårt tillväxtultraljud så nästa onsdag är det dags! Ska bli väldigt intressant att se hur stor Pricken beräknas bli och att få se hen igen så klart! Enligt min app så beräknas hen vara ungefär 46 centimeter lång och väga knappt 2,4 kilo nu, så det blir intressant att se hur väl det stämmer. Det börjar bli så verkligt nu, att vi ska få en liten en ganska snart.. Idag är det ju bara 40 dagar kvar till det beräknade datumet. Det tänker jag dock inte fästa sådär superstor betydelse vid, tydligen är det ungefär 5% av alla barn som föds det beräknade datumet.. ;)

 

För en gångs skull känns det inte som om magen har växt en massa sen förra bilden - den här veckan ser det faktiskt ut att vara precis tvärtom. Gissningsvis har ju inte direkt Pricken krympt eller så - antingen ligger hen på ett annat sätt eller så är det något annat med bilden som är konstigt. Det ser dock lite roligt ut - ungefär som att bilderna hamnat i fel ordning. Den här veckan bjuder jag dessutom på en liten film på ett discoträningspass från Pricken, dock ett av de lugnare. Hen verkar ha lite scenskräck - under täcket kan det vara full kalabalik men så fort jag lyfter av täcket lugnar det ner sig massor.. Samma sak om pappan lägger handen på magen för att känna hur mycket det rör sig.. Prickunge!

 

 

 

 

 

Gud vad jag har blivit dålig på att blogga.. Det var ju en av sakerna jag trodde skulle bli bättre under graviditeten - jag skulle blogga mer med mer tid hemma och sådär. Det gick ju som det gick kan en säga. Men nu har jag ju swatchat upp lite lack till Grön Onsdag hos Karin så nu ska jag minsann se till att vara med i alla fall. Och eftersom jag var lika dålig på att blogga igår så blir det ett komboinlägg idag - naglar OCH Pricken..

 

Min kusins sambo var över i USA på tjänsteresa och kusinen tipsade om att han ändå skulle in på Sephora och handla smink till henne. Jag kollade snabbt in hemsidan med deras lack och valde ut tre stycken varav ett var just Radioactive. Det ska vara ett neongrönt krämlack men jag är lite besviken på att det inte var mer neonigt. På bilderna ser ni tre lager Radioactive över ett lager vitt baslack. Det hela är sedan toppat med Seche Vite eftersom det torkar lite halvmatt.

Inte helt imponerad över kvalitén heller tyvärr. Det kan i och för sig vara mitt nya baslack/nagelstärkare som inte är så bra för mig, men alla tre Sephoralacken har släppt från naglarna i stora bitar, ungefär som om det var Seche Vite jag hade under, bara efter ett par dagar. Visserligen smidigt med glitterlack, men tråkigt med ett sådant här lack.. Dessutom var det inte helt enkelt att måla med. Däremot gillar jag flaskan och att den stora korken går att ta av och istället får en en mindre kork att hålla i handen när en målar. Det är bra!

 

 

Och så var det Pricken ja. Har ju precis gått in i trettiofjärde veckan, alltså klarat av 33 hela veckor. Än så länge har jag uppenbarligen inte kommit till stadiet där tiden går såååååå långsamt, jag tycker fortfarande att tiden springer iväg. Jag blir också varje vecka överraskad av bilderna - jag tycker inte att det händer så himla mycket med magen under veckan men på bilden ser en ju klart skillnad i alla fall..

 

Under veckan som gått har jag hunnit träffa min underbara morfar som är så mycket bättre än han var när jag skrev mitt inlägg om hela karusellen jag åker på nu. Han var så pigg nu att han faktiskt orkade åka med min moster och morbror ner till mamma och hälsa på. Dock var det nog sista gången nu, det tar på krafterna för honom, men det var så härligt att han orkade. Vi var över och hälsade på hemma hos mamma och sen fick han också chansen att komma och se vårt hus vilket kändes så bra. I lägenheten hade han ju inte möjlighet att hälsa på eftersom han inte kunde komma upp för trapporna.. Dessutom kom min pappa och hans fru och hälsade på dagen efter och hade med sig krukor och blommor till mig eftersom de inte har tid att komma och hälsa på på min födelsedag.. Så nu har vi fått det vårigt finfint på verandatrappan. Härligt!

 

I tisdags hade jag fullt upp - först besök hos barnmorskan, sedan lunch med finfina Sara (ALLDELES för länge sen!) och efter det var jag och bytte till mig en gungstol som jag ska ha här hemma i Prickens rum. Ser framför mig hur jag kan sitta där och amma - sen får vi väl se om det bara blir en idyll eller om det blir verklighet.. ;) Dessutom hann jag med att lämna en billast flyttlådor till en kompis och att handla lite kläder på vägen. En ny BH blev det, den gamla har blivit lite liten, och så fyra stycken mamma/amningslinnen som jag kan ha senare i sommar.. Härligt.

 

Besöket hos barnmorskan ja. Det är ett par stycken som har frågat var en egentligen gör där. Så här långt fram i graviditeten är en ju hos barnmorskan varannan vecka för kontroll. Jag tänkte att jag kan berätta hur besöken ser ut nu. Komma till barnmorskan. Kissa i en mugg och testa med sticka som kollar pH-värde samt om en har glukos eller protein i urinen. (Glukos i urinen är en signal om att en eventuellt har diabetes vilket en kan utveckla under graviditeten och protein i urinen är en varningssignal om havandeskapsförgiftning). Ser allt bra ut så är det bra. In hos barnmorskan - hon frågar hur allting är och hur det varit sen sist. Fråga om vikten - hos min barnmorska så behöver jag inte väga mig där utan hon går på min uppgift om vad jag säger att jag väger, jag har ju ganska länge vägt mig varje morgon och har ett diagram i telefonen över det. Om det inte varit något särskilt är det sedan dags för själva kontrollerna - en får lägga sig ner på rygg på britsen och så kollar barnmorskan måttet mellan blygdbenets kant och livmoderns överkant (SFmått). Detta förs in på ett diagram med tre kurvor - en ska hålla sig till sin kurva ungefär. Dock är det ingen fara med lite avvikelser. Trots att jag (och många andra) upplever min mage som så jättestor så ligger jag prick mitt på mittenkurvan och det är helt normalt stort. Sedan lyssnar barnmorskan på Prickens hjärtljud med en doppler - nu var pulsen på 153 vilket tydligen var finfint och helt normalt. Dessutom klämmer hon och känner lite för att undersöka hur Pricken ligger i magen - i tisdags låg Pricken precis som bebisarna "ska" ligga, med huvudet neråt, ryggen åt vänster och "smådelarna" åt höger. Hon känner också på huvudet för att se om det ligger fixerat eller inte - Pricken har inte fixerat sig i bäckenkanalen än, vilket den inte ska ha gjort heller så. Sedan avslutas det hela med att kolla blodtryck och Hb-värde. Mitt blodtryck ligger fortfarande lågt (80/60) och Hb-värdet såg fint ut. (Högt blodtryck är också en fråga om havandeskapsförgiftning och blodvärdet är för att se om en behöver järntillskott eller inte - det är bra att ha bra blodreserver inför förlossningen och järnbehovet är högre än vanligt under en graviditet på grund av att kroppen tillverkar extra blod..) Sen är det klart - den här gången tog det ungefär 25 minuter, men det var också för att jag faktiskt lyckades förklara min oro över den stora magen och få barnmorskan att remittera mig till ett tillväxtultraljud. Så jäkla skönt. Så om ett par veckor ska vi åka och kolla upp hur stor Pricken är nu och hur stor hen beräknas vara vid förlossningen - för ett kontrollfreak som mig är det en jäkla lättnad bara att veta..

 

I övrigt har det inte hänt så mycket - det sparkas och rumlas runt i magen, som världens fyllefest. Från och till har jag haft så sjukt ont i ryggen, baksidan av revbenen, att jag varit gråtfärdig men som tur är har jag världens bästa sambo som alltid ställer upp med massage och en hjälpande hand när det behövs. Vad hade jag väl gjort utan honom? Jag hoppas Pricken får hans jämna, stabila psyke och humör och hans hjärta av guld - bättre kan ingen önska sig! Barnmorskan har ju redan konstaterat att Pricken har en stor rumpa, så vi vet ju redan vad hen ärver av mig.. ;)

 

Tiden går snabb. Inte bara är det vecka 33 nu, det är ju dessutom onsdag. Det här inlägget skulle ju ha kommit igår och inte idag.. Jaja, ni får stå ut ändå - och jag också. Det har varit en händelserik vecka och igår passade jag på att bara mysa och umgås med sambon när han faktiskt var ledig. Dessutom är jag klar med mina MFF-blåa babyskor och skulle ge mig på ett nytt projekt. Det var bara det att jag ganska snabbt hittade ett projekt men det fanns inget mönster till det. Så jag har googlat och googlat. Och googlat. och GOOGLAT. Och de där gravidhormonerna gör ingenting bättre - jag har också gråtit, kastat garn omkring mig, gett upp, blivit förbannad och gråtit lite till och känt mig dum för att jag inte klarar av någonting. Happy days! Men nu har jag halvt gett upp, halvt inte - jag har helt enkelt lejt ut mönstermakande på ett par personer i min närhet och hoppas på att de ska kunna skapa ett vettigt mönster till mig utifrån bilden på vad jag vill göra. Så, inga mer tårar just nu i alla fall...

 

Veckan inleddes ju med visit hos svärföräldrarna vilket var trevligt. Det var dock lite tungt att se dels hur pass dåligt min svärfar mår fysiskt och dels hur tungt det är för min svärmor. Något som helt klart vägde upp det tunga var att Lela hörde av sig och vi konstaterade att hon bodde i närheten - så det blev spontanbesök. Härliga Lela hade dels bakat kaka och - ännu finare, fick nästan en gravid kvinna att börja snyfta lite - varit och handlat present till Pricken! Hur fint är inte det, så säg? <3

 

När vi kom hem var det dags att besöka barnmorskan igen. Det var precis som vanligt - kissa i mugg och själv testa med sticka, bli stucken i fingret och kolla järnvärdet och sedan mäta magen och lyssna på Prickens hjärta. Allt såg finfint ut - järnvärdet var till och med så bra att barnmorskan sa att det gjorde ingenting om jag inte tog tabletterna varje dag. Mitt värde hade stigit med ett gäng enheter sen sist så det är ju bra - då har jag ändå inte varit sådär skitbra på att ta mina piller alltid.. Och ni vet det där jag sa sist om att jag tyckte man kunde se lite skillnad på magmåttet på bilderna - det har sin förklaring. Livmodern hade växt med 4 centimeter sedan senaste mätningen, från 26 till 30. Så nu är jag tillbaka prick mitt på normalkurvan, förra mätningen låg tydligen en bit under, så tji får ni som säger att jag är så himla stor.. =D

 

Stickningen var det ja. Nu har jag inte fixat dit några knappar än, vilket det ska vara också, men själva skorna är i alla fall klara. De första skorna jag stickade skickade jag för utvärdering ett exemplar av till en kompis som nyligen fick barn - hon fick de som var snäppet större än de jag behöll. Tydligen var de ändå för små, så vi får väl se om Pricken alls kan ha dem eller om de får vara bara en prydnad.. Stickningen har nog blivit lite av min ersättare för nagellacket just nu - jag tror att jag undermedvetet många gånger låter bli att lacka naglarna på grund av graviditeten, bland annat vet jag ju att Seche Vite i vissa stater i USA inte rekommenderas till gravida till exempel. Och det är ju en del kemikalier i lack och borttagning också.. Så nu är det mest stickning framför TVserierna  istället för nagellackande.. Men det känns okej det med även om det börjar bli lite tomt i arkivet nu. Och de senaste skorna blev ju i alla fall lite större än de andra så.. =D

 

I övrigt börjar nog boandeinstinkten slå till nu - det börjar bli roligt att rensa och sortera, kasta och organisera. Så idag väntar ett besök på återvinningsstationen för att slänga en massa skräp och det ska bli skönt. Sedan väntar de där uppgifterna som fortfarande inte blivit roliga - diska och städa lite. Men städa behövs nu, hunden har hamnat i vårfällningsperioden nu så det är hårtussar precis överallt. Enda fördelen med det är att vi kan hoppas att fällningen är färdig lagom till Pricken behagar titta ut. På tal om det förresten - jag funderar på att köra någon form av "betting" på när det kan tänkas vara. Precis hur upplägget ska vara, om det blir någon direkt vinst och sådär har jag inte tänkt ut än men är det något som kan tänkas vara intressant?

 

Och så kommer de obligatoriska magbilderna. Den här veckan tycker jag dock inte att skillnaden är så dramatisk direkt. Eller vad säger ni?

 

 

 

Under veckan som gick har jag haft finbesök av en av de bästa kollegorna som jag inte träffat på alldeles för länge.. Med sig hade hon inte bara blommor och fika utan också en hel påse snusklubbor!! Hon vet minsann hur en gör en gravid kvinna glad! :) 

I torsdags var jag och sambon på andra delen av föräldrautbildningen, som mycket riktigt kändes som om den gav mer än första delen.. Nu pratade vi om vad som händer om något går fel under förlossningen - sugklocka, tång och kejsarsnitt avhandlades. Vi pratade också om första bebistiden - vad händer på BB, hur länge är en där, vilka kontroller görs och så vidare. Och så fick vi se en amningsfilm - lika delar instruktionsfilm och reklamfilm skulle jag säga.. Men hey, jag är redan "frälst" och helt inställd på att amma så jag tyckte bara det var mysigt. Och längtan efter Prickens ankomst blev ju inte mindre.. Däremot är jag fortfarande lite full i skratt när jag tänker på att en tydligen kan doktorera i amning.. 

Pricken är fortsatt livlig och det är fullt disco mer ofta än sällan. Magen böljar för fullt och jag tror dessutom att jag börjar kunna urskilja kroppsdelarna mer än tidigare.. Vi har börjat busa lite - jag hittar en fot som trycker ut lite, trycker in och flyttar lite på den och Pricken svarar med stora rörelser som ofta slutar med att benet åker ett varv runt och sen lägger sig på samma plats igen.. Mysigt. Dock har hen lite scenskräck tror jag - magen kan vara i full gång och det hoppas och skuttas för fullt där inne, men så fort pappan (eller någon annan) lägger handen på för att känna så blir det tvärstilla.. Ja, utom barnmorskans doppler då.. 

Det känns som om Pricken börjar lägga sig till rätta och göra sig klar för att komma ut också - innan har jag läst om strålande/blixtrande känsla ner i underlivet och att det ska bero på att huvudet hamnat neråt och trycker mot bäckenbotten. Det har jag inte känt igen tidigare men NU kan jag förstå precis vilken känsla folk pratat om.. Men hen är ju långt ifrån fixerad så som det snurras.. Vi får väl se vad barnmorskan säger på torsdag när jag ska dit för vecka 31-kontroll.. (Ni minns det där jag berättade om att barnmorskor och "vanliga" människor inte riktigt är överens om veckorna - jag är ju i trettioandra veckan men barnmorskan räknar bara fullgångna veckor..) 

Nu blev det kanske inte så kort ändå, men nu måste denna kissa och sen ska jag försöka övertyga min man om att det faktiskt skulle kunna vara tid att gå upp.. :) 

Var tar tiden vägen? Vecka 31 redan? Mindre än tio veckor kvar tills Pricken ska titta ut om allt går enligt plan. Som jag längtar!

 

Vecka 30 var en bra vecka! Jag har mått bra och känt mig pigg och glad - alltid lika skönt! Jag har dessutom pillat ihop ett första försök till en filt till babyskyddet - en babywrap. Tydligen är det så - en lär sig mycket nytt som gravid - att en inte ska ha för mycket kläder på bebisen när det är dags att åka bil, bältet i stolen sitter mindre säkert då. Därför brukar många istället ha en filt utanpå men det kan också bli lite av en trafikfara när den halkar av var femte minut. Men så hittade jag ett "mönster" på nätet på en filt med hål för bältet i mitten - en lägger filten i stolen, drar bältet genom hålen och knäpper innan en sedan lindar resten av filten runt bebisen. Smart och smidigt. Nu kommer det väl troligen inte vara så himla kallt när Pricken föds (om inte vädret är lika knäppt då som alltid annars alltså..) men det känns ändå skönt att ha något att linda om hen när vi ska åka hem. Jag köpte en billig fleecefilt på IKEA och ett matchande påslakan som jag har använt till att sy filten, i alla fall till det här första försöket som blev helt okej. Andra försöket, och den "riktiga" filten kommer istället att bli med en likadan filt och ett sjukt gulligt tyg med ugglor - love it. Dock fanns det i två färgställningar och jag kunde verkligen inte bestämma mig för vilket jag tyckte bäst om - det blev båda. Så nu blir det ena tygstycket till filt och det andra blir lakan till spjälsängen. På pysselfronten har jag också stickat lite (går en bara hemma hela dagarna får en sysselsätta sig på något sätt!) så det har blivit ett par baby"skor" med matchande vantar. Skorna hittade jag ett bra mönster på - ALLT finns på nätet, vantarna har jag fnulat ihop ett mönster till själv - eventuellt blev de lite för stora (de är  ungefär lika stora som skorna! =)) men i så fall får väl Pricken ha dem lite senare då.

 

I torsdags var vi också på första delen av föräldrautbildningen. Än så länge var det inte så mycket nytt - vi pratade om hur en förlossning går till och smärtlindring men det mesta av det har jag redan läst mig till. Däremot var det nog en del nytt för sambon tror jag och det var intressant att prata med andra i samma sits också så. På torsdag är det dags igen och då skulle vi bland annat prata om vad som händer om något går snett och första tiden när bebisen har fötts, amning och så vidare. Ska bli intressant. Från och med nu är det också besök hos barnmorskan varannan vecka..

 

I lördags var det ju Melodifestivalen och eftersom sambon dels jobbar och dels är totalt ointresserad (och vi dessutom inte har TV hemma...) så var det roligt att istället kolla tillsammans med ett gäng av de bästa kollegorna. En underbar kväll fylld med tacos, godis, skratt, Melodifestivalen och gamla låtar, sexsnack och en riktigt härligt upptankning av social samvaro. Att dessutom bara få vara jag, utan att vara "enbart gravid" -sådär så att det är det enda en får prata om - var också riktigt skönt. Och att bli uppdaterad om vad som egentligen händer på jobbet är också roligt - min sambo är inte så långt inne i "skvallerloopen" direkt.. =) Älskar att ha så fina kollegor!

 

Det sägs att en i den här perioden ska kunna urskilja ett tydligare mönster när det gäller bebisens vakenperioder och stunder av vila. Här är mönstret mest vaken - vaken - vaken - vilar tre minuter - extra vaken - vaken - vaken osv. Inte är det långa stunder av stillaliggande här inte - jag hoppas mest att det innebär att all energin är slut innan hen kommer ut och att vi får en lugn och sovande bebis! ;)

 

I veckan som kommer ska jag försöka vara lite bättre på att blogga än jag varit på sistone. Dessutom ska det firas födelsedagar - nu börjar stora födelsedagsperioden i vår familj! - och eventuellt åker vi upp till svärföräldrarna en sväng också. Dessutom ska jag nog kanske skaffa mig ett årskort på badet här i närheten och börja simma lite, det sägs vara en bra träning för oss tjockisar.. ;) Hoppas ni alla får en underbar vecka!

 

 

Testar en ny variant av jämförande bilder, tyckte själv att det var svårt att se skillnad på magen innan när de var uppdelade i olika bilder.. Nu vet jag inte om det enbart är det, men visst har det hänt lite med magen sedan sist.. ;) Och med boobsen för den delen..

Förra veckans inlägg om allt det jobbiga med graviditeten verkade vara uppskattat, så vi kör väl motsatsen också - allt mysigt, skönt och härligt med att vara gravid, det är ju verkligen tudelat.. Dock vill jag, även denna gång, utfärda en viss varning innan själva inlägget..

1. jag har haft en lätt graviditet tror jag, har haft förhållandevis lite problem vilket kanske till viss del hänger ihop med att jag slutade jobba i december..
2. alla graviditeter (och gravida!) är olika, detta är bara min upplevelse..
3. allt är inte guld och gröna skogar, läs gärna inlägget Vecka 29 också..
4. jag tar inget som helst ansvar för eventuellt bebissug som uppstår eller effekter som detta har på era eventuella relationer. :D
5. idag blir det ett låååååångt inlägg.

• I vårt fall var graviditeten både väntad, önskad och planerad. Till och med så pass "planerad" att det här var så vi ultimat ville ha det - fick vi välja en "perfekt" tidpunkt att bli gravida så var det just precis när vi blev det. Givetvis gav den därför upphov till stor glädje och lycka för oss båda - ett lyckorus som vi nog inte riktigt lämnat bakom oss heller. Jag hade stora planer på avslöjandet inför sambon - jag tänkte sätta ihop ett litet "vi-ska-ha-barn"-paket och ge till honom, sådär med napp och några babykläder där det står "Jag älskar pappa" på. Well, kanske inte riktigt. Han var ute med hunden och vi skulle åka till jobbet. Jag kissar på stickan, inser efter många om och men och omläsningar av instruktionerna att vi väntade barn, slänger på mig kläderna, rusar ner och rycker iväg sambon från hundhagen där han står och umgås med några grannar. "Vi behöver ju inte åka riktigt än..." tyckte han - "JO!" var mitt svar.. Innan vi hoppade in i bilen lämnade jag över testet till honom och sen stod vi bara och kramades en stund.. =)
• Jag trodde att det skulle vara mysigt att gå och kolla lite på barnkläder, köpa något extra fint, inreda och fixa till barnrum och lite sådär. Mysigt är kanske inte riktigt rätt ord - mer typ über-mega-super-duper-dundermysigt.. Till och med att tvätta kan vara roligt nu, att tvätta och vika undan små, små, pyttiga kläder och tänka att om ungefär 10 veckor ska jag få klä på vårt lilla barn de där kläderna. Kärlek på hög nivå! Enda problemet med detta är hur dyrt det kan bli om en inte lägger band på sig.
• Kärleken mellan mig och sambon spirar och det känns som om den har fördjupats massor sedan den där härliga tidiga höstdagen i september. Vi pratar om framtiden, planerar och drömmer tillsammans och blir bara mer och mer kära i varandra hela tiden.
• Kärleken mellan mig och Pricken - att det ens är möjligt att älska någon en inte ens har träffat så djupt och innerligt är en gåta. Känslan av att vara en enhet, att gå där och klappa lite på magen och prata med hen - det får mig nästan tårögd ibland. Och det här att man redan kan kommunicera på en viss nivå - buffa lite på magen och känna svarssparkarna - HÄRLIGT!
• Kärleken mellan sambon och Pricken - att se min sambo, som är en riktigt barnkär person och längtat efter barn länge, äntligen vara på väg att bli pappa för första gången.. Att se hur han älskar det som finns där inne i mig, hur han klappar magen och pratar med den allt som oftast. Eller när han hälsar till Pricken från farmor och farfar när han pratat med dem i telefon. Och, kanske bäst av allt - när han sjunger "Soft kitty" för magen på kvällen för att säga godnatt. Jag blir lite tårögd varje gång..
• Att se hur magen växer och veta att det beror på att det finns ett litet barn där inne - vårt lilla barn. Att känna kroppen förändras och känna att det faktiskt är bra förändringar, även om siffran på vågen är högre än någonsin (och midjemåttet större..)
• Hur relationen till familjen har förändrats och fördjupats - framför allt till de två av mina bröder som har barn sedan tidigare och som gärna hälsar till Pricken när vi pratat med varandra, eller när jag får sms. Eller mamma som redan stickar, syr och virkar saker till Prickis och som frågade om vi inte skulle åka upp till  Ullared och handla lite. Eller morfar, som ser fram emot att bli gammelmorfar igen.
• All omtänksamhet och kärlek en får från medmänniskor runt omkring en. Personalen på IKEA som hjälper en att lasta på vagnen och som fixar så att en får hjälp att lasta in i bilen. Människor som reser sig på bussen eller bara frågar om allting är okej. Kassörskan på ICA som hjälpte till att lasta upp och i allt i vagnen när jag storhandlat med självscanning och fick avstämning. Personalen i tyghandeln som går och hämtar en vagn åt mig för att jag inte ska bära så tungt. Vad som nästan känns som en hemlig klubb för alla som är och varit gravida - med menande ögonkast och små leenden när en möts på stan. Eller till och med börjar prata och kan diskutera allt möjligt som har med graviditeten att göra, även de mer privata delarna, tre minuter efter att en träffats första gången.
• Min underbara barnmorska som varit fantastisk såhär långt - hon är precis rätt typ för mig, lugnande men inte daltande. Önskar bara att jag får en precis likadan på förlossningen.
• Känslan på ultraljudet, då vi fick se det lilla livet för första gången. Det var så stort och så ögonblickligt att det inte riktigt går att beskriva. Att ligga där, med sambons hand i min, och se vårt lilla barn på den stora, svarta skärmen - hur det rörde sig och att höra att allt såg fint ut. Det är obeskrivligt - och känslan inom mig blev bara större när jag såg sambons tårögda blick också. De delade ögonkasten mellan oss är en av de finaste stunderna jag vet.

 

 

Tio veckor kvar. Känns helt sjukt! Längtar verkligen!

Ja, efter en snabb "marknadsundersökning" förra veckan så var det i alla fall ingen som protesterade högljutt mot att ha gravid/bebisinläggen på samma blogg som nagelinläggen så det får fortsätta så ett tag till i alla fall. Enklast så för mig också ju. Jag fortsätter att lägga gravid/bebisinläggen under kategorin Pricken och nagelinläggen under kategorin Naglar så kan en ju själv välja tänker jag..

 

Tydligen är det väldigt mysigt att läsa om min graviditet och det får folk att vara sugna på att vara gravida. Det fick mig att fundera på om jag, som så många andra, sockrar anrättningen lite och bara berättar det trevliga och mysiga. Kanske är det så. Så denna veckans inlägg dedikerar jag till allt det jobbiga, kladdiga, äckliga och lite mer omysiga. Men innan det vill jag tydligt poängtera att:

 

Till att börja med - magen.

Illamående - för vissa inte alls, för vissa morgonillamående, för vissa hela-jävla-dagen-illamående. För andra jag-kräks-så-mycket-att-jag-måste-läggas-in-på-sjukhus-och-få-dropp-illamående. Jag är lycklig nog att tillhöra första kategorin. Yay!

Tarmarna - antingen eller skulle jag säga. Hormoner, hormoner, hormoner, de ställer till med allt möjligt. Själv hade jag en viktkurva där jag ungefär var fjärde dag gick ner allt jag hade gått upp de andra dagarna - då kunde jag helt enkelt mer än att kissa. Järntabletterna de flesta måste äta gör inte saken bättre, btw. Kissa däremot, det gör en desto oftare...

Värken - slippa mensvärk? Tji fick jag. Molvärk är som vilken mensvärk som helst. Ligamentssmärtor. Drag i blindtarmsärret. Växtvärk. Spänning i huden när den växer.

Aptiten - förändras för många, även dag för dag. Min försvann. I början levde jag på sallad, kall mat, risifrutti och Nutriletts färdigblandade drickor. Det var helt enkelt det jag fick i mig. Nu går det bättre och det mesta slinker ner. För andra ökar det och det är hart när omöjligt att sluta äta någon gång.

 

Brösten då? Ja, de växer. De utvecklar ett nätverk av blodådror som påminner om ett vägnät på en karta. De växer. De ömmar. De växer. De kliar något överjävligt. Och nu läcker de också - tack för den, televerket! Klistrigt och kladdigt och hamnar ungefär överallt. Oh, påpekade jag att de växer också?

 

Foglossning - tänk dig en nerv i kläm i korsryggen. Så började det. Sen var det femton nerver i kläm i svanken. Sen fick höften sig en släng, och sittbenen. Och sen "benet mellan benen". Och nu gör det mest ont överallt i partiet mellan midjan och knäna ungefär. Att sitta, stå eller ligga för länge är obekvämt och att byta ställning gör ont. Happy days!

 

Slemhinnorna - alla slemhinnor i kroppen blir kajko. Jag har varit täppt i näsan och snorig sedan i oktober ungefär. Inte heltäppt, men sådär så en måste snörvla och snyta sig med jämna (täta) mellanrum och det är jobbigt att andas genom näsan på natten. Och ja, alla slemhinnor innebär även de nedre regionerna.

 

De nedre regionerna - Svullet. Kliar. Kladdigt. I början är det ofta stora flytningar så en får springa på toa hela tiden och kolla att det verkligen bara är flytningar. Obekvämt. Svullet och i vägen. När det gäller sexlusten brukar den sällan vara som den var innan plusset - antingen mer eller mindre. Eller inte alls.

 

Håret - nu pratar vi inte hår på huvudet alltså. Det brukar i och för sig antingen bli bättre eller sämre. Nu pratar jag annan kroppsbehåring. Min mage är nu hårigare än sambons. Raggarsträng både ovanför och nedanför naveln och päls över hela magen är ett faktum. Och skumma, svarta och långa hårstrån lite varstans både i ansikte och på halsen. Pincetten is my friend!

 

Blodtrycket - mitt sjunker. Så klart, med tanke på att det redan var lågt som attans. Låg på 80/40 i början av graviditeten. Nu har det väl stabiliserats lite mer. Andras stiger vilket ju inte är bra. Samtidigt producerar kroppen mer blod, i slutet av graviditeten har en ungefär 50% extra. Det gör att järnvärdet sjunker och pulsen ökar - betydligt sämre kondis is a fact.

 

Undersökningarna - hittills har de varit helt okej. Kissa i mugg varje gång. Blodtryck och blodprov. Vägning och mätning. Det klart jobbigaste var sockerbelastningen och tack vare sjukdomar i släkten får jag göra två - hooray! Tänk dig en deciliter vatten och en deciliter socker (fast allt löser sig...) och att dricka det.. Smakar inte mumsmums! Blev dock bättre av att man fick hälla i en halv citron i - ungefär som starkt koncentrerad citronsaft. Och så vänta två timmar - stillasittande, inte äta eller dricka något, inte sova, inte göra något. Och sen ett stick i fingret. Det bästa hittills (fast det kanske är fel inlägg för det) är att lyssna på hjärtljuden varje gång - underbart!

 

Bebisen. Ja, magen växer. Den är i vägen vad en än ska göra - böja sig fram och ta på skorna? Ha! Resa sig ur soffan? Jo, eller hur? Vända sig i sängen? Vare sig magen eller fogarna uppskattar det tilltaget. Ta på sig kläder? Ta av sig kläder? Inte fullt så smidigt som det brukar. Och så sparkarna. Visst är det mysigt att känna av Pricken, men det gör fasen ONT ibland. En klockren spark på insidan av revbenen är mindre skönt. En armbåge i sidan är inte skönare på insidan än på utsidan. Och mitt blygdben kan du ju ge fan i att sparka på fler gånger Prickis!
En större mage innebär också mer belastning på ryggen som allt som oftast inte är så bekväm. Alltid gör det ont någonstans, numera allt som oftast på baksidan av revbenen. Dessutom innebär det en sämre balans när tyngdpunkten förändras. I kombination med en något förminskad smidighet innebär det att jag snart är i klass med valrossarna..

 

Sammandragningar - en blandning mellan kramp och mensvärk skulle jag säga. Not so fun. Framför allt inte när de kommer ungefär så fort jag försöker röra mig. Kommer väl i och för sig bara att bli värre och värre så det är väl bara att vänja sig.

 

Benen - kramper på nätterna. Restless legs - myrkrypningar och svårt att sova. Svullnad. En storlek större i skorna. Tungt på fötterna - ont i fotsulorna.

 

Allmän egendom - tydligen blir en allmän egendom som gravid. Vem som har rätt att kommentera ungefär vad som - att magen är stor, att magen är liten, att en ser trött ut, att brösten verkar ha växt, att en inte alls ser ut att vara så långt gången som en är, att en ser ut att kunna föda när som helst. Vissa verkar också ha någon form av licens att tafsa på främlingar, lägga handen på magen och berätta om sin egen skräckförlossning. Gärna oombedd. Men framför allt har ALLA rätt att komma med råd, om allt. Vad en ska äta, vad en inte ska äta, vad en borde ha på sig, vad en ska tänka på, vad en borde välja för smärtlindring på förlossningen, vad en ska göra när barnet kommer och så vidare. Allt. Även det helt oombett.

 

Isolerad - för min del innebär graviditeten en viss isolering också. Nyinflyttad på liten ort där jag känner tre personer varav en är sambon. Inget jobb sedan i december. Även om jag träffar familjen och min sambo saknas det lite av ett sammanhang och en social tillhörighet som tidigare fanns genom jobbet. Rent fysiskt är det superskönt att inte jobba, rent mentalt not so much.

 

Känslolivet - här går det mesta upp och ner. Jag förstår att sambon inte alltid hänger med i svängarna, det gör jag ju inte ens själv. Irritation, ilska, ledsenhet, glädje, fnissighet, oro och lugn löser av varandra snabbare än en hinner uttala dem. Och ibland finns det en känsla i huvudet och en i kroppen, hur skumt det än låter..

 

Ja, jag får som sagt helt enkelt hoppas på att allt är värt det i slutändan. Hittills har det varit det i alla fall!

 

 

Vecka 29 är det nu i alla fall. Alltså 28 veckor avklarade, 12 to go. Eller max 14, om jag nu ska gå över tiden. Vi hoppas väl mer på ungefär 12.. ;)

 

Under veckan som gått har jag fått lite social samvaro. Jag har varit på balmiddag och brunch med ett gäng härliga tjejer från studietiden och nationen. Underbart! Kändes bra att få använda min balklänning en gång till  och att faktiskt få prata lite med alla underbara tjejer igen.. Att dessutom, på egna villkor, få prata lite graviditet och förlossning med två som redan varit genom det och att få prata naglar med en massa var härligt det också!

 

Jag har också konstaterat att min tablettkonsumtion ökat markant sedan Pricken gjorde intåg i mitt liv och min mage. Jag har gått från en tablett om dagen till liiiiite mer.. Dock inget allvarligt - det är en ökning av min tidigare medicinering samt en massa vitaminer och mineraler. Till nubilden ska också läggas till en gigantisk tablett med magnesium. Ni vet en sån där stor penicillintablett - ungefär så stor..

 

 

Magen har inte växt så mycket så vitt jag kan se i alla fall, vilket är rätt skönt. Däremot känner jag av Pricken mycket mer än tidigare. Det är inte längre bara rena sparkar som känns utan också mer glidande/svepande rörelser och faktiskt hicka. Ja, på riktigt. Det känns jättefräckt.. Magen är också mer spänd än tidigare så Pricken tar uppenbarligen mer plats nu även om inte magen är större på utsidan.

 

I veckan som kommer är det dags för ett länge efterlängtat besök på Sjöröd med LOTSgänget. Det är dessutom dags för nytt barnmorskebesök (yay!) med ny sockerbelastning (nay!) och så ska jag försöka träffa min mamma lite grann! Dessutom tänkte jag försöka sy lite mer barnkläder och kanske lite mer lakan också. Sedan är det mesta nog klart - det är bara babyskyddet kvar att köpa och det får vänta lite. Kanske ska jag försöka planera lite föräldraledighet också - att få ihop det med att ha dagar så länge vi vill och ekonomi som vi klarar oss på är inte det lättaste alltid. Ovanpå det tänkte jag också fika med två fina kollegor och hinna med att blogga upp lite av allt som ligger i arkivet.. Imorgon blir det grönt till att börja med!

 

Tjipp!

 

 

Igår gick jag in i vecka 28.. Helt sjukt känns det! Att veta att det bara är 13 veckor kvar, max 15, tills vårt lilla pyre är här hos oss, UTANFÖR magen.. Det är mäktigt.. Det känns som om tiden går så himla fort och jag har känt mig rätt stressad för hur man ska hinna med allting. Efter denna gångna veckan känns det dock mycket lugnare! Jag och mamma var uppe i Ullared, på Gekås, i onsdags och shoppade loss. Jag kan lova att shoppingvagnarna var gaaaanska fulla - min mer än hennes. Nu var det visserligen inte baaara bebissaker som hittade vägen ner i kundvagnen, men ändå.. Ett urval av bebissakerna som fick följa med hem är:

• 4 par strumpor, 4 bodies, 3 par byxor, fyra dregglisar och två pyjamasar
• garn att sticka mössa, vantar och tröja av
• Våtservetter, engångsunderlag och babypuder till blöjbyte
• termometrar - både till rumpa och öron
• Borste, babyolja och manikyrset (SJÄLVKLART måste Pricken ha ett eget manikyrset - sådan mor, sådant barn!)
• Påslakan och ett babynest
• Nappar, nappflaska och napphållare
• Babymonitor
• Bajspåsar att ha i skötväskan

Nu blir det ny tradition på bloggen! Varje tisdag blir det en veckouppdatering med Pricken.. På måndagar "byter" jag nämligen vecka och tänker att det är lagom att sammanfatta föregående vecka och fundera på den kommande på tisdagar då.. Dessa inläggen kommer att vara tydligt märkta med "Vecka XX" för er som inte vill läsa om detta utan "enbart" om naglar..

 

Det här med tideräkning när man är gravid är ett jäkla mysterium kan jag lova. Det hela börjar med att en är i vecka 1 och 2 redan innan ägget ens haft sin dejt med den där speciella spermien - när det händer är en redan i vecka 3. Och innan en ens vet om att en är gravid är en allt som oftast i vecka 5-6. Och när en är i vecka fem, ja, då har en varit gravid i fyra veckor. Barnmorskorna räknar alltså tiden i fullgjorda veckor+dagar så det vi "normala" människor kallar vecka 27 börjar med dag 26+0. Mycket spännande alltsammans.. För att inte tala om hur spännande det blir när en börjar prata om månader. Tydligen finns det två typer av månader - de verkliga, de som alla människor räknar och lever efter, kalendermånader alltså. Och så finns det gravidmånader, som egentligen ingen räknar efter utom barnmorskorna. Och ni ska ju inte tro att de här månaderna stämmer överens - en graviditet består av 9 vanliga månader och 10 graviditetsmånader. Rörigt värre. Vecka 27 är i alla fall sista månaden i både sjätte månaden (som vi vanliga människor pratar om) och andra trimestern, nu är två tredjedelar snart avklarade och vi går in på slutvarvet. Det är också första veckan jag har mindre än 100 dagar kvar... Och nu, NU, börjar jag hänga med på det här med tideräkningen.. ;) Men jag är fortfarande väldigt nöjd med att ha mina appar i telefonen som berättar när jag byter vecka och hur långt gången jag är..

 

Vecka 27 är första veckan en räknar hur lång barnet är genom att räkna hela längden från huvudet till fötterna - innan har måtten angetts som längden mellan huvud och rumpa istället. Så det blev ett jäkla hopp från 23  till 34 centimeter.. Snart är den lilla Pricken också ett kilo tung - under den här veckan ska den gränsen passeras. Coolt. Skulle Pricken födas idag är chansen för överlevnad 88% - det är nog betydligt mer än jag trodde faktiskt. Men jag tycker fortfarande att graviditeten kan få gå tiden ut - även om jag längtar efter Pricken så njuter jag av att vara gravid och att vara den här enheten som vi är nu. <3 Det märks dock att bebisen börjar bli stor - sitter jag ner känner jag allt som oftast en litet, väldigt hårt huvud, trycka mot mina revben vilket gör att jag har fått inta den klassiska "jag-är-gravid-och-kan-inte-riktigt-sitta-normalt"-ställningen där man sådär halvligger. Naveln har också börjat utplånas och bli väldigt grund, men bred, så jag har fått ta bort min piercing nu.

 

När folk träffar på mig brukar det alltid, så klart, kommenteras kring magen. Jag blev tidigt synligt gravid och magen växte snabbt i början. Nu tycker jag att det har stått still ett tag, men det är fortfarande många som kommenterar att den är väldigt stor och lite skämtsamt antyder att det kanske är två därinne. Barnmorskan däremot - hon tittade på den och sa att den var alldeles normalstor för vecka 26 som det var när vi träffade henne sist. SFmåttet låg precis på normalkurvan också så. Och att det inte är två, det vet vi ju - så grundligt som barnmorskan på ultraljudet var lär hon inte ha missat om det fanns en till.. Viktmässigt har jag ju inte heller lagt på mig så mycket, 2 kilo bara. Känns helt okej, framför som jag bara har ätit som det känts bra - har inte satsat vare sig på att gå upp mycket eller att inte gå upp mycket.

 

Veckan som har gått har självklart gått åt mycket till oro för att något ska gå snett. Det har dock börjat lugna ner sig, även om jag fortfarande njuter av varje kännetecken Pricken ger ifrån sig. Och det, mina vänner, det är många. Ibland undrar jag om den ska gräva sig ut, för så känns det ibland. Och ibland får den in en sån rejäl spark/rörelse att hela magen krumbuktar sig på utsidan - sådär så att jag ser det på ovansidan av duntäcket.

Fysiskt sett har jag mått bra. Jag har äntligen fått den där energin som folk pratar om att en ska ha fullt av i andra trimestern men som jag totalt har saknat tills nu. Det har sytts babykläder, fixats babyrum, sytts lakan till spjälsängen och som sagt - sorterats och slängts en massa. Härligt. Däremot har jag på nätterna fått en släng av RLS - Restless Legs Syndrome - som tydligen är jättevanligt som gravid. Hur vanligt det än är är det skitjobbigt och jag ska göra allt jag kan för att bli av med det - jag vill kunna sova! Så nu ska min, redan digra, tablettsamling på morgonen utökas med ett tillskott av magnesium och jag ska bli noggrannare med att ta mina järntabletter. Hoppas det funkar!

 

 

I veckan som kommer ska jag åka till Ullared med min mamma och handla lite. Det blir en förstagångsupplevelse för oss båda så jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Det jag vet att jag ska kolla på är så klart nagellack och babysaker men vi får väl se hur mycket mer jag kommer hem med.. =) Har ni några bra shoppingtips så shoot!

I övrigt finns inte så mycket planerat, mer än att jag och sambon bestämt att vi ska gå ut och äta och gå på bio på fredag - det är ju ändå Alla Hjärtans Dag. Ska bli mysigt det med!

 

Tjipp!

Idag blir det ett inlägg som inte alls har med naglar att göra, i alla fall nästan inte alls.. Det kommer att vara privat, det kommer att vara tungt till viss del och för en hel del av er är det här heeeeelt ointressant kanske. Men eftersom jag har fått en del oroliga kommentarer efter mitt inlägg i måndags, ett inlägg som jag nu i efterhand kan inse lätt ger fel tankegångar men inte såg då, så väljer jag att skriva det här ändå.

 

Jag har ett tag pratat om den här berg-och-dal-banan jag är ute och åker på. En stor del av den, kanske framför allt många av topparna, beror naturligtvis på Pricken. Alla har vi väl hört talas om graviditetshormoner och att humöret går upp och ner. Det kan jag avslöja är sant. Stunder av överväldigande lycka och tillförsikt blandas med oro för om allt är som ska det, om det kommer fortsätta vara som det ska, vad folk kommer att tycka och säga, om jag och sambon kommer att klara att bli föräldrar, om vårt förhållande ska räcka till för oss, att något ska vara fel på Pricken och så vidare. De här små, väldigt korta, stunderna av oro tär på en, framför allt när man inte får sova. Skönt är dock att läsa att det - precis som ungefär ALLT annat i hela världen, framför allt sånt som är obehagligt/smärtsamt - är naturligt och heeeelt normalt när man är gravid. Och egentligen ÄR jag ju inte så orolig - allt har varit bra på alla kontroller, jag kan inte göra något åt om det ska fortsätta vara bra eller inte mer än att följa barnmorskans och sjukvårdens råd, folk får faktiskt tycka precis vad fasen de vill och alla jag har sagt det till har blivit glada (eller spelat bra..!) jag och sambon kommer att bli fantastiska föräldrar - de allra bästa Pricken kan få, vårt förhållande är min trygga, stabila punkt i tillvaron och jag vet att vi älskar varandra väldigt mycket. Skulle det inte räcka är det något vi får ta itu med sedan, det finns det ju tyvärr inga garantier för någonstans i livet, oavsett hur länge man varit tillsammans eller vem man är - jag kan ju bli påkörd av en buss imorgon om man nu ska tänka på det sättet. Är det något fel på Pricken är det också något vi får ta om det händer - oavsett vilket är det VÅR Prick och jag kommer helt opartiskt att tycka att det är den sötaste, bästaste och finaste bebisen i hela världshistorien i alla fall.

 

Men ja, den här karusellturen beror ju inte bara på Pricken, som många av er vet. Det är mycket annat som händer och mycket av det bidrar till de djupa dalarna jag hamnat i ibland. Det började med problem på jobbet, problem som i förlängningen ledde till en förflyttning och att jag tillsammans med ett par kollegor blev ansedda som skurkarna i en situation som uppstod. Det är en situation jag aldrig varit i och som jag verkligen inte trivs med och även om förflyttningen i slutändan var till det bästa och nog ledde till en förbättring för majoriteten av oss på många plan är det fortfarande en fruktansvärd känsla att känna sig oskyldigt anklagad, dömd och straffad och dessutom inte veta vad andra kollegor tycker och tänker om en. När det dessutom påverkar min lönesättning och eventuellt mina framtida möjligheter på jobbet gör det mig både ledsen, arg och förbannad.

 

En stor våg av glädje kom när vi hittade, och fick köpa, vårt otroligt fina hus till ett helt okej pris. Däremot dalade humöret när det var svårare än förutsett att sälja lägenheten utan att gå minus. Mycket energi gick åt till att få förhoppningar inför varje visning och gno och feja för att få lägenheten i toppskick för att sedan få veta att ingen kom på visningen eller att de få som kom inte var intresserade/la ett skambud. Om och om igen. Och så, till slut, så gick det ju bra. Och fort. Väldigt fort. Vi hade visning en måndag, på kvällen var lägenheten såld. Två veckor senare fick vi tillträde till huset och ytterligare två senare skrev vi de sista pappren på lägenheten. Och jag fick ut vad jag ville ha, vilket var skönt. Sen var det lite strul med huset precis när vi flyttade in men det löstes snabbt. Tyvärr har det också varit lite strul med lägenhetsköparen, men så är det väl ibland antar jag.

 

I slutet på sommaren fick jag också besked om att en kär släkting till mig har en allvarlig sjukdom. Det har varit misstänkt ett tag och utredningar har pågått, men i slutet på sommaren kom alltså beskedet. Det är ingen rolig sjukdom och det finns tyvärr ingen bot heller vilket gör det hela otroligt jobbigt och sorgligt. Min älskade, 95 år gamla morfar, som är den sista kvar i den generationen har också blivit väldigt sjuk. Han åker in och ut från sjukhuset och blir tyvärr sämre och sämre istället för bättre och bättre. Dessutom fick min sambos pappa i slutet av sommaren besked om att han har cancer. Han har genomgått behandling och blev mycket bättre, men nu har allting blommat upp igen och vi vet inte alls hur det ska gå..

 

Och så graviditeten då. De där graviditetshormonerna leker med mer än ens psyke kan jag tala om. Var hos barnmorskan i måndags som sagt. Utöver det jag redan visste, att jag har fått foglossning och att jag har haft sammandragningar som gjort att jag ska ta det väldigt lugnt, fick jag lite mer information. Tydligen är jag fortfarande mottaglig för röda hund trots att jag är rätt säker på att jag är vaccinerad. Svaren på mina senaste prover hade kommit och sammandragningarna berodde inte på urinvägsinfektion som barnmorskan misstänkte först, vilket gör att man inte kan göra något åt dem. Jag har också en viss  förhöjning av gallsyror i blodet, vilket tydligen inte är så bra. Dessutom hade jag lite protein i urinen vilket skulle kunna tyda på havandeskapsförgiftning. Nu gör det nog troligen inte det i mitt fall, eftersom mitt blodtryck fortfarande är väldigt lågt och fint. Lågt var också blodvärdet, så nu är det dags att börja äta järntabletter - ska bli kul att se hur det påverkar min redan tradiga mage.. Nu låter jag väldigt gnällig och som om det här har varit väldigt besvärligt - ska jag vara ärlig har jag nog haft det väldigt lätt såhär långt, jag klagar verkligen inte över hur den här graviditeten har fortlöpt - det blev mest bara mycket på en gång.

 

När jag kom hem från barnmorskan tog jag, slutligen, bort målningen av min lilla Prick som suttit där på vänster ringfinger sedan den 19 december. Det sved i hjärtat, men det var dags nu och jag skulle ju dessutom måla naglarna blåa. Istället ringde telefonen. Den andra tjejen i släkten som också väntade barn, några veckor längre gången än jag, hade varit hos barnmorskan hon också. Hon hade inte fått några av beskeden jag hade fått. Istället hade hon fått kanske det allra värsta besked man kan få. Hennes älskade lilla bebis i magen var död. Inga tecken på det tidigare, allt verkade bra. Men inget var faktiskt bra, bebisen var död. Inga hjärtljud. Inga sparkar. Inga rörelser. Allting förändrades i den sekunden - och här satt jag och tjurade över mina krämpor. Ångesten över att jag hade tagit bort Pricken från naglarna hundrafaldigades och som ni vet blev det vare sig blåa naglar eller blogginlägg i måndags. Det fanns annat som kändes så mycket viktigare..

 

Så är det söndag igen.. Söndag betyder nail art som ni vet och idag har Lela bestämt att det är jultema som gäller - surprise, eller hur! ;) Själv gör jag som vanligt och drar min egen tolkning av det hela.. Själv valde jag att fokusera på samma sak som så många andra gör såhär års, julklapparna. Helt enkelt blev det en bild av bästa julklappen i år!

 

I onsdags var jag och sambon iväg på ultraljud och fick se vår lilla Prick. En sån jädra känsla - om inte annat så känslan av att veta att ja, det finns faktiskt någon där inne. Och den bästa tidiga julklappen var ju helt klart att få veta att allt ser bra ut - inga defekter som man kunde se nu i alla fall. Utvecklad hjärna, fint tickande hjärta, två armar, två ben, två händer, två fötter, fin ryggrad, aktiv blåsa och magsäck och allt annat sådär. Och så fräckt det var när jag kunde känna en spark och en halv sekund senare se det på skärmen! Riktigt cool upplevelse!

Och ja, självklart blir det en fin julklapp sen i maj också.. ;)

 

Men ja, nailarten då? Vad hände med den tänker ni? Jodå, den kommer här..

 

   

 Klickbara bilder

 

Pek-, lång- och lillfingret är gjorda med inspiration från ultraljudsbilder hittade på google. Ringfingret är gjord efter vår egen prick, eller bilden på den i alla fall.. Lillfingret är en bild på ett hjärta - de fyra små svarta fläckarna är hjärtats fyra kammare och man kunde se klart och tydligt hur hjärtat slog. Det gjorde mig lite nervös ett tag där - barnmorskan som gjorde undersökningen berättade hela tiden vad hon såg. "Här ser ni benen.." "Här är ett lårben.." "Hjärnan ser jättefin ut, här kan ni se lillhjärnan som börjar utvecklas..." "Där har ni njurarna, ser superfint ut" och så vidare. Hjärtat däremot cirklade hon över ett antal gånger och sa ingenting. Gick vidare och kom sedan tillbaka igen, flera gånger. Paniken började växa inom mig och jag var skitnervös att det var något fel på hjärtat. Och sen säger hon det. "Och här har ni ett jättefint litet hjärta som ser ut precis som det ska.." Då kom tårarna kan jag säga!

 

 Jag tänkte inte riktigt till när jag gjorde den här nailarten - den förstärker formen som mina byggda naglar har, ni vet den där ankformen som jag själv avskyr. Förstår inte varför byggda naglar nästan alltid ska behöva bli så.. Kanske hade det blivit bättre om jag vänt på motivet.. Det vita lacket är i alla fall Viva la Divas vita och resten är målat med akryl och tunn pensel från Sang. Det ser kanske komplicerat ut, men fördelen här är att man inte alls behöver vara noga - bilderna är aldrig likadana från gång till gång, motivet är olika på de olika naglarna och det är egentligen mest att kladda. Men roligt var det!

 

Vill ni se mer nailart, troligen i alla fall några som är lite mer traditionellt julinspirerade än dessa, så surfar ni med fördel vidare till LeLack som bjuder på Nail Art Sunday!

 

 

 

 

 

Helt sjukt. Det har redan gått ett år. På ett sätt har det gått så sjukt snabbt att det känns som om det var igår och på ett sätt känns det som om det var evigheter sedan. Men just precis idag, för ett år sedan, hade jag varit på julfest med jobbet kvällen innan. Han, den där ni vet, ja, just precis Han. Han var också där. Han jag gått och sneglat på i korridorerna. Han jag försökt komma på bra anledningar att prata med när vi stötte ihop med varandra. Han jag bara rååååkat sätta mig bredvid i matsalen och försökt komma på något klämkäckt och fint att säga. Ja, Han.

 

Båda två gick vi som katten runt het gröt den där kvällen och när festen tog slut skulle vi gå åt varsitt håll. Jag kramade om honom och gav honom en snabb puss på kinden (det var väl så långt jag vågade gå) men när jag var på väg så tog han tag i handen och drog tillbaka mig för en snabb puss på munnen också. Ååååh - pirret! Vi gick åt varsitt håll, men redan dagen efter - alltså för precis ett år sen - bestämde vi att träffas igen.

 

En "kort, snabb hundpromenad" blev till en lång runda på en knapp mil och drygt två timmar (många pusspauser blev det!) och sedan dess har det varit vi. Det har gått snabbt, mycket snabbt. Det senaste året är det inte många nätter vi inte sovit ihop - de första veckorna bodde vi väl mest växelvis hos varandra men efter det så flyttade han snabbt in hos mig och hans lägenhet förvandlades mest till en ganska dyr postbox. I början av sommaren blev det mer permanent och på riktigt då han sa upp sin lägenhet.

 

Men, och det är ett stort men, det var inte det enda som hände i september inte!

 

I början på september fick jag en stark känsla av att det var läge att göra ett gravtest och visst var det positivt. Vilken chock - även om det var PRECIS så vi hade "planerat" det var känslan i magen när ett plus dök upp direkt helt otrolig. Jag vet inte hur många gånger jag var tvungen att läsa genom instruktionerna till testet (ja, ni vet de där enkla; ett streck=negativt, två streck=positivt...) innan det verkligen gick in i huvudet att jag faktiskt var gravid. Men ja, lång story kort - det finns ett litet pyre i min mage (litet och litet, att döma av magen är det redan ganska stort...=)) och vi är båda fantastiskt glada. Självklart har detta varit en stor del av berg-och-dalbanan på sista tiden och en av anledningarna till att bloggen blivit lite lidande. Det har varit svårt att fokusera på annat än det här ett tag och det är svårt att bara skriva om nagellack när det finns något annat man mycket hellre pratar om.. =D Med det sagt vill jag också "förvarna" om att detta inte längre kommer att vara en renodlad nagelblogg utan också handla om just Pricken och allt runtomkring. Dock kommer det vara tydligt vad som handlar om naglar och vad som inte gör det så ni som bara vill läsa om naglar kommer kunna välja..

 

Självklart vill jag fira det här med er också såklart, och det på ett klassiskt nagelbloggsvis. Än så länge vet vi inte vad det är för kön på barnet vi väntar och jag har inte heller bestämt mig för om jag vill ta reda på det eller inte. Oavsett vilket kommer det nog att vara en hemlighet Jag har klickat hem tre lack ur Alanna Renees kollektion "A Bundle of Joy" - It's a Boy!, It's a Girl! och It's a Surprise! och lacken tillfaller en lycklig vinnare. Att vara med i tävlingen är enkelt. Man kan enkelt få 3 lotter i dragningen, en för vardera punkt nedan.

 

1. Kommentera det här inlägget och berätta vad du tror att det är jag har i magen - en pojke eller en flicka. Meddela mig också på något sätt en mailadress till dig så att jag kan kontakta dig om det är du som vinner. Du kan meddela mig den i kommentaren eller via mail till nailme.blogg[at]gmail.com - vilket ni vill. (Det här är det enda som är obligatoriskt).

2. Skriv ett blogginlägg om giveawayen för att sprida ordet.

3. Lägg ut en bild på Instagram. Glöm då inte att tagga mig (@nailmeblogg) och se till att bilden är publik eller att du följer mig där.  

 

Man kan dessutom få två "bonus"lotter genom att göra en babyinspirerad nailart och maila till mig på ovanstående mailadress. Exakt hur den ska vara babyinspirerad är upp till dig själv att avgöra, men är det en långsökt tolkning kan ju en förklaring vara på sin plats. Gör det också tydligt, på valfritt sätt, att det verkligen är din nailart du skickar med...

 

Give awayen kommer att stänga 23.59 den 28 december och lottning kommer att ske den 29:e. Jag kommer att kontakta vinnaren via mail och den har då 48 timmar på sig att svara på mailet, annars dras en ny vinnare.