NAIL ME

Ja, efter en snabb "marknadsundersökning" förra veckan så var det i alla fall ingen som protesterade högljutt mot att ha gravid/bebisinläggen på samma blogg som nagelinläggen så det får fortsätta så ett tag till i alla fall. Enklast så för mig också ju. Jag fortsätter att lägga gravid/bebisinläggen under kategorin Pricken och nagelinläggen under kategorin Naglar så kan en ju själv välja tänker jag..

 

Tydligen är det väldigt mysigt att läsa om min graviditet och det får folk att vara sugna på att vara gravida. Det fick mig att fundera på om jag, som så många andra, sockrar anrättningen lite och bara berättar det trevliga och mysiga. Kanske är det så. Så denna veckans inlägg dedikerar jag till allt det jobbiga, kladdiga, äckliga och lite mer omysiga. Men innan det vill jag tydligt poängtera att:

 

Till att börja med - magen.

Illamående - för vissa inte alls, för vissa morgonillamående, för vissa hela-jävla-dagen-illamående. För andra jag-kräks-så-mycket-att-jag-måste-läggas-in-på-sjukhus-och-få-dropp-illamående. Jag är lycklig nog att tillhöra första kategorin. Yay!

Tarmarna - antingen eller skulle jag säga. Hormoner, hormoner, hormoner, de ställer till med allt möjligt. Själv hade jag en viktkurva där jag ungefär var fjärde dag gick ner allt jag hade gått upp de andra dagarna - då kunde jag helt enkelt mer än att kissa. Järntabletterna de flesta måste äta gör inte saken bättre, btw. Kissa däremot, det gör en desto oftare...

Värken - slippa mensvärk? Tji fick jag. Molvärk är som vilken mensvärk som helst. Ligamentssmärtor. Drag i blindtarmsärret. Växtvärk. Spänning i huden när den växer.

Aptiten - förändras för många, även dag för dag. Min försvann. I början levde jag på sallad, kall mat, risifrutti och Nutriletts färdigblandade drickor. Det var helt enkelt det jag fick i mig. Nu går det bättre och det mesta slinker ner. För andra ökar det och det är hart när omöjligt att sluta äta någon gång.

 

Brösten då? Ja, de växer. De utvecklar ett nätverk av blodådror som påminner om ett vägnät på en karta. De växer. De ömmar. De växer. De kliar något överjävligt. Och nu läcker de också - tack för den, televerket! Klistrigt och kladdigt och hamnar ungefär överallt. Oh, påpekade jag att de växer också?

 

Foglossning - tänk dig en nerv i kläm i korsryggen. Så började det. Sen var det femton nerver i kläm i svanken. Sen fick höften sig en släng, och sittbenen. Och sen "benet mellan benen". Och nu gör det mest ont överallt i partiet mellan midjan och knäna ungefär. Att sitta, stå eller ligga för länge är obekvämt och att byta ställning gör ont. Happy days!

 

Slemhinnorna - alla slemhinnor i kroppen blir kajko. Jag har varit täppt i näsan och snorig sedan i oktober ungefär. Inte heltäppt, men sådär så en måste snörvla och snyta sig med jämna (täta) mellanrum och det är jobbigt att andas genom näsan på natten. Och ja, alla slemhinnor innebär även de nedre regionerna.

 

De nedre regionerna - Svullet. Kliar. Kladdigt. I början är det ofta stora flytningar så en får springa på toa hela tiden och kolla att det verkligen bara är flytningar. Obekvämt. Svullet och i vägen. När det gäller sexlusten brukar den sällan vara som den var innan plusset - antingen mer eller mindre. Eller inte alls.

 

Håret - nu pratar vi inte hår på huvudet alltså. Det brukar i och för sig antingen bli bättre eller sämre. Nu pratar jag annan kroppsbehåring. Min mage är nu hårigare än sambons. Raggarsträng både ovanför och nedanför naveln och päls över hela magen är ett faktum. Och skumma, svarta och långa hårstrån lite varstans både i ansikte och på halsen. Pincetten is my friend!

 

Blodtrycket - mitt sjunker. Så klart, med tanke på att det redan var lågt som attans. Låg på 80/40 i början av graviditeten. Nu har det väl stabiliserats lite mer. Andras stiger vilket ju inte är bra. Samtidigt producerar kroppen mer blod, i slutet av graviditeten har en ungefär 50% extra. Det gör att järnvärdet sjunker och pulsen ökar - betydligt sämre kondis is a fact.

 

Undersökningarna - hittills har de varit helt okej. Kissa i mugg varje gång. Blodtryck och blodprov. Vägning och mätning. Det klart jobbigaste var sockerbelastningen och tack vare sjukdomar i släkten får jag göra två - hooray! Tänk dig en deciliter vatten och en deciliter socker (fast allt löser sig...) och att dricka det.. Smakar inte mumsmums! Blev dock bättre av att man fick hälla i en halv citron i - ungefär som starkt koncentrerad citronsaft. Och så vänta två timmar - stillasittande, inte äta eller dricka något, inte sova, inte göra något. Och sen ett stick i fingret. Det bästa hittills (fast det kanske är fel inlägg för det) är att lyssna på hjärtljuden varje gång - underbart!

 

Bebisen. Ja, magen växer. Den är i vägen vad en än ska göra - böja sig fram och ta på skorna? Ha! Resa sig ur soffan? Jo, eller hur? Vända sig i sängen? Vare sig magen eller fogarna uppskattar det tilltaget. Ta på sig kläder? Ta av sig kläder? Inte fullt så smidigt som det brukar. Och så sparkarna. Visst är det mysigt att känna av Pricken, men det gör fasen ONT ibland. En klockren spark på insidan av revbenen är mindre skönt. En armbåge i sidan är inte skönare på insidan än på utsidan. Och mitt blygdben kan du ju ge fan i att sparka på fler gånger Prickis!
En större mage innebär också mer belastning på ryggen som allt som oftast inte är så bekväm. Alltid gör det ont någonstans, numera allt som oftast på baksidan av revbenen. Dessutom innebär det en sämre balans när tyngdpunkten förändras. I kombination med en något förminskad smidighet innebär det att jag snart är i klass med valrossarna..

 

Sammandragningar - en blandning mellan kramp och mensvärk skulle jag säga. Not so fun. Framför allt inte när de kommer ungefär så fort jag försöker röra mig. Kommer väl i och för sig bara att bli värre och värre så det är väl bara att vänja sig.

 

Benen - kramper på nätterna. Restless legs - myrkrypningar och svårt att sova. Svullnad. En storlek större i skorna. Tungt på fötterna - ont i fotsulorna.

 

Allmän egendom - tydligen blir en allmän egendom som gravid. Vem som har rätt att kommentera ungefär vad som - att magen är stor, att magen är liten, att en ser trött ut, att brösten verkar ha växt, att en inte alls ser ut att vara så långt gången som en är, att en ser ut att kunna föda när som helst. Vissa verkar också ha någon form av licens att tafsa på främlingar, lägga handen på magen och berätta om sin egen skräckförlossning. Gärna oombedd. Men framför allt har ALLA rätt att komma med råd, om allt. Vad en ska äta, vad en inte ska äta, vad en borde ha på sig, vad en ska tänka på, vad en borde välja för smärtlindring på förlossningen, vad en ska göra när barnet kommer och så vidare. Allt. Även det helt oombett.

 

Isolerad - för min del innebär graviditeten en viss isolering också. Nyinflyttad på liten ort där jag känner tre personer varav en är sambon. Inget jobb sedan i december. Även om jag träffar familjen och min sambo saknas det lite av ett sammanhang och en social tillhörighet som tidigare fanns genom jobbet. Rent fysiskt är det superskönt att inte jobba, rent mentalt not so much.

 

Känslolivet - här går det mesta upp och ner. Jag förstår att sambon inte alltid hänger med i svängarna, det gör jag ju inte ens själv. Irritation, ilska, ledsenhet, glädje, fnissighet, oro och lugn löser av varandra snabbare än en hinner uttala dem. Och ibland finns det en känsla i huvudet och en i kroppen, hur skumt det än låter..

 

Ja, jag får som sagt helt enkelt hoppas på att allt är värt det i slutändan. Hittills har det varit det i alla fall!

 

 

Vecka 29 är det nu i alla fall. Alltså 28 veckor avklarade, 12 to go. Eller max 14, om jag nu ska gå över tiden. Vi hoppas väl mer på ungefär 12.. ;)

 

Under veckan som gått har jag fått lite social samvaro. Jag har varit på balmiddag och brunch med ett gäng härliga tjejer från studietiden och nationen. Underbart! Kändes bra att få använda min balklänning en gång till  och att faktiskt få prata lite med alla underbara tjejer igen.. Att dessutom, på egna villkor, få prata lite graviditet och förlossning med två som redan varit genom det och att få prata naglar med en massa var härligt det också!

 

Jag har också konstaterat att min tablettkonsumtion ökat markant sedan Pricken gjorde intåg i mitt liv och min mage. Jag har gått från en tablett om dagen till liiiiite mer.. Dock inget allvarligt - det är en ökning av min tidigare medicinering samt en massa vitaminer och mineraler. Till nubilden ska också läggas till en gigantisk tablett med magnesium. Ni vet en sån där stor penicillintablett - ungefär så stor..

 

 

Magen har inte växt så mycket så vitt jag kan se i alla fall, vilket är rätt skönt. Däremot känner jag av Pricken mycket mer än tidigare. Det är inte längre bara rena sparkar som känns utan också mer glidande/svepande rörelser och faktiskt hicka. Ja, på riktigt. Det känns jättefräckt.. Magen är också mer spänd än tidigare så Pricken tar uppenbarligen mer plats nu även om inte magen är större på utsidan.

 

I veckan som kommer är det dags för ett länge efterlängtat besök på Sjöröd med LOTSgänget. Det är dessutom dags för nytt barnmorskebesök (yay!) med ny sockerbelastning (nay!) och så ska jag försöka träffa min mamma lite grann! Dessutom tänkte jag försöka sy lite mer barnkläder och kanske lite mer lakan också. Sedan är det mesta nog klart - det är bara babyskyddet kvar att köpa och det får vänta lite. Kanske ska jag försöka planera lite föräldraledighet också - att få ihop det med att ha dagar så länge vi vill och ekonomi som vi klarar oss på är inte det lättaste alltid. Ovanpå det tänkte jag också fika med två fina kollegor och hinna med att blogga upp lite av allt som ligger i arkivet.. Imorgon blir det grönt till att börja med!

 

Tjipp!