NAIL ME

Hur snyggt Depend från förra måndagen än är så kan det ju alltid bli roligare, eller hur? Jag bestämde mig för att krydda till det lite med Bubble Beam från Rainbow Honey - ett härligt blått lack med en massa glitter i - vita fyrkanter, flakes i blått/rosa, microskimmer i rosa och turkos, turkosa fyrkanter - allt i en härligt ljusblå jellybas. Jag gillar verkligen den här kombon, som går rätt bra färg i färg. På bilderna ser ni två lager Bubble Beam ovanpå Dependlacket, och så ett lager Seche Vite på det.

 

Bubble Beam är lättlackat och det var lätt att få glittren att hamna på nageln. Inte behövdes det något direkt fiskande heller, glittren följde glatt med upp ur flaskan som för att förgylla min dag. Dessutom torkade lacket ganska snabbt, något som blivit än mer viktigt numera. På det hela taget ett riktigt bra lack alltså, glad att jag köpte det minsann! Eller, vad säger ni?

 

 

Vill du också vara med på Blå Måndag så är det lätt och smidigt tack vare InLinkzen. Fixa fram ett blått blogginlägg från idag och lägg in länken till inlägget via InLinkz här nedanför så kommer din bild att poppa upp tillsammans med de andra. Låt oss tillsammans göra den här måndagen riktigt blå och härlig och hoppas att himlen matchar vårt färgval! Tjipp!

 

EDIT: Lätt som en plätt säger jag - lägg bara till länken till ert inlägg i länken nedan.. Då är det ju bra om jag kommer ihåg att lägga in länken också.. Men nu så! Nu är den där..

 

 

 Idag ska ni få er en somrig skönhet.. Jag såg bilder på det här lacket och fastnade direkt så när jag hittade det i min butik under shoppingrundan så ramlade det nästan liksom ner i vaurkorgen av sig själv, mycket märkligt.. Jag har tidigare sett beskrivningen "smurfblått" på det här lacket och det är nog svårt att hitta ett mer passande ord - smurfblått och riktigt härlig sommarnyans. Väldigt färgstarkt lack, men ändå inte allt för mycket in your face även om det kanske inte direkt är work appropriate på många ställen.. Beach appropriate däremot, oh yes!

 

Precis som vanligt har Depends krämlack bra formula. Det var enkelt att måla med och täckte rätt bra på ett enkelt lager. Jag valde dock att köra på ett extra lager för att få helt jämn färg och yta. Det blev lite strimmigt/valligt när jag målade men det jämnade ut sig helt av sig själv. På bilderna ser ni alltså två lager Depend 405 och inget topplack. Det torkar inte supersnabbt, jag vet faktisk inte hur snabbt eftersom jag valde att måla vidare på det här lacket sedan. Jag ser däremot på bilderna nu att det blev lite små luftbubblor i lacket vilket gissningsvis beror på den snabba målningen - så är det när en måste stressmåla extra snabbt med tanke på att Pricken kan vakna när som helst.. =)

 

Så, vad tycker ni om det här? Föll ni för det lika hårt som jag eller ogillar ni kanske det helt?

 

Om du själv vill vara med på Blå Måndag så går det till precis som vanligt - blogga blått och klistra in länken till ditt bidrag via InLinkz här nedan för. Ska bli spännande att se hur många som har lust att vara med en sån här fin sommarmåndag! Jag ser redan fram emot att besöka er! Tjipp!

 

 

 

Livet som småbarnsförälder är något annorlunda än hur det såg ut innan. En ledig dag innan Prickens ankomst skulle ha firats i sängen, med lång sovmorgon och en stillsam start på dagen. Även om dagarna nu inte är lediga så är de ju ändå utan jobb så att säga men inte fasen blir det sovmorgon för det. Nejdå.. Halv fem imorse var det dags att gå upp - Pricken hade ätit och fått en ren blöja men var inte helt nöjd ändå utan ville helst bli buren runt, runt. Till slut lyckades jag få honom att somna tillräckligt länge för att kunna måla mina naglar gröna dagen till ära - med Fine Behind från Bootie Babe. Dock vaknade han igen innan jag kom så mycket längre och skulle vara i famnen igen. Han accepterade visserligen att jag satt still lite grann men inte att jag låg ner.. Hans pappa vaknade för att åka till jobbet och fick innan dess gosa lite med sonen under frukosten, under tiden jag passade på att kissa i fred - det vet en aldrig när en får göra det nästa gång.. ;) Och nu, nu har han äntligen ammat sig nöjd och somnat så djupt att han accepterar att ligga själv i babynestet - i alla fall så länge som han får ha pappas nerkräkta tröja som täcke.. De är märkliga de där små liven..

 

Men ja, jag hann ju som sagt måla naglarna gröna tidigt imorse, och jag hann fotografera det också minsann. Det här lacket har jag ju målat på för att blogga om i alla fall två gånger innan men aldrig kommit längre än så så nu var det dags. Fine Behind från Bootie Babe var det ja. Det är enligt beskrivningen ett kiwigrönt krämlack men jag skulle säga att det var en otroligt mesig kiwi.. Jag hade nog hoppats på mer stuns i färgen när jag köpte det här lacket - det här är snarare en pastelligt grön, lite vårgrön, lindblomsgrönt typ. Lacket är dock lite mer färgstarkt än det ser  ut som på mina bilder, här blev det ytterligare lite mer urvattnat än bilden jag hade i huvudet. Lacket är dessutom ganska skirt, på bilderna ser ni fyra lager och då är det fortfarande lite VNL i solljus. Första lagret ger mest en "missfärgning" av nageln så att säga. I övrigt är dock formulan helt okej, om än lite åt det lösa hållet. Det är lätt att måla på och det jämnar ut sig finfint vilket var lite oväntat med tanke på att det är ett pastellfärgat krämlack, de brukar ju vara lite meckiga att jobba med. Det torkar också helt okej snabbt, även om det nog hade kunnat få god hjälp på vägen av lite Seche Vite.. Men ja, om jag ska vara helt ärlig skulle jag säga att det roligaste för mig med det här lacket är flaskan. Tyvärr..

 

Vad säger ni om det här lacket - hiss eller diss? Har ni något annat tips på lack från Bootie Babe som är en must-have? För mer gröna lack kan ni i alla fall surfa in hos Karin som håller i Grön Onsdag som vanligt - där brukar det samlas en hel del godingar minsann! Tjipp!

 

 

 

Tror ni jag kunde stå emot det här lacket när jag hittade det? Med det namnet? Eller hur!? Nej då, det hamnade snabbt och smidigt i shoppingkorgen och väldigt snabbt efter det i min brevlåda. Och nu ska det hamna här, på bloggen.

 

Namnet är fortfarande lika fantastiskt passande och lacket är snyggt men tyvärr är det faktiskt lite snyggare i flaskan än på naglarna, i alla fall för mig den här gången. Det var inte helt lätt att få med glittret upp med penseln - lacket är lite småtunt i formulan vilket dels gör att glittret lättare smiter och dels att en inte kan ta med lika mycket lack upp (om en inte vill ha lack överallt) och då blir det ju logiskt nog mindre glitter med också.  Men ja, snyggt är det i alla fall - en riktigt härligt somrig blå färg med smått microglitter/skimmer i turkost, små vita glitter, lite större vita hexor, stora vita fyrkanter och blå hexagoner. Dessutom fick jag med ett oregelbundet glitter i vitt på långfingret, men jag vet inte om det är ett misstag i processen eller om det skulle vara så - jag gillar det i alla fall.. =)

 

Lacket är ganska lätt att måla med, om en bortser från det där med att det är svårt att få med glittret upp, och det glitter som kommer med upp flyttar sig snällt till nageln. Det torkar också snabbt och känns allmänt bra att jobba med. På bilderna ser ni tre tunna lager Blue Monday utan topplack - vad säger ni om det?

 

 

Om du själv också vill vara med på just Blue Monday, eller Blå Måndag, är det lika enkelt som vanligt. Fixa ett blått blogginlägg, kopiera länkadressen till ditt inlägg, klicka på InLinkzen här nedanför och lämna ditt bidrag. Tadaa - klart! Nu ska jag ta min sovande sambo, min sovande hund och min sovande bebis och försöka få med dem på morgonpromenad till ICA så vi kan få någon frukost i oss innan det blir lunchdags.. Tjipp!

 

Det har efterfrågats hur förlossningen gick och hur allt kändes så jag tänkte skriva ner lite här, dels för min egen del och dels för er som är nyfikna. Precis som tidigare försöker jag skriva utan att vare sig skönmåla eller förvärra något. Dock är det ganska ocensurerat så det är lite upp till var och en om ni vill läsa eller inte.. =)

 

Som sagt hade jag två tunga dygn innan förlossningen satte igång - väldigt lite sömn och mycket stress och oro.. När jag blir trött tappar jag all aptit och blir lite illamående så det var inte så mycket mat i magen heller om en säger så.. 

 

På förmiddagen på lördagen fick jag förvärkar som dock inte gjorde ont. Något smärtsamma och framför allt tillräckligt regelbundna för att jag skulle börja registrera dem blev de runt 13.  När vi satte oss framför TVn för att äta runt 19 började värkarna kännas rejält. Rekommendationen i första skedet är ju att ligga ner, vila och försöka sova mellan värkarna - det hade jag inte en chans till. Enda sättet för mig att hantera värkarna var att stå upp och gunga fram och tillbaka. Nu var det ungefär 8-10 minuter mellan så det var långt ifrån säkert att det var igång på riktigt. Vi gick och la oss men jag klarade inte av att ligga ner utan gick upp igen medan sambon försökte få lite sömn.. Själv spenderade jag resten av kvällen framför datorn i lätt bakåtlutad ställning - varvat med upp och gå och luta mig fram över saker. Och att måla naglarna såklart - kan ju inte föda barn med nakna naglar heller! :) 

 

Vid 23 ringde jag förlossningen för en koll. Då rekommenderade de att stanna hemma ett tag till och avvakta tills det var 3 värkar på tio minuter.. Jag kom på att jag hade TENSen hemma och testade att sätta den i korsryggen vilket tog bort det värsta i ryggen inalla fall. Vid ett ringde jag dock in igen och sa att värkarna kom tätare, ungefär var fjärde minut och eftersom de befarade att vattnet hade börjat sippra så tyckte de att jag skulle komma in på en koll. Så, väcka sambon som nog aldrig vaknat så fort, packa ner det sista i BB-väskan (allt utom det vi glömde eller inte tänkte på..) och så körde vi. Fy fan vilken bilresa! Jag som behövde vara uppe och vanka fick nu vackert sitta still och försöka andas mig genom det.. 

 

Vi fick ett rum och jag blev kopplad till CTG som mäter värkstyrka och bebisens hjärtljud. Barnmorskan kunde konstatera att jag mycket riktigt hade värkar och hon kunde hjälpa mig att andas genom dem lite bättre. Dock visade det sig att jag enbart var öppen en centimeter..:/ Hennes rekommendation var att åka hem igen men vi bestämde oss för att stanna då det kändes tryggare - vi har ju en bit att åka.. Efter mycket om och men beslutade jag mig för att, mot vad jag egentligen "bestämt" mig för tidigare, få en morfinspruta och det var en höjdare. Absolut inte så att jag blev hög men jag fick äntligen sova och slappna av mellan värkarna som också blev lättare att hantera. 

 

Min barnmorska hade i min graviditetsjournal antecknat att jag gärna ville använda bad/dusch som smärtlindring så när morfinet började gå ur var det dags för ett besök på spaavdelningen.. Stort härligt badkar, VARMT vatten, eteriska oljor, levande ljus, lugn musik och dryck i mängder.. Härligt! Och som det hjälpte - smärtorna försvann nästan helt!  Tyckte lite synd om sambon bara som mest fick sitta i en stol bredvid.. 

 

När jag var lagom russinhudad var det dags att ta sig tillbaka till rummet. Nu började den jobbiga fasen - jag var inställd på att det skulle ha hänt en hel del under de här timmarna men jag hade bara öppnat mig ytterligare en centimeter och det kändes rätt hopplöst. Nu var det också dags att byta barnmorska igen, den här gången till en som jag inte kände lika stort förtroende för och som jag dessutom upplevde tog beslut utan att tillfråga mig. Sambon har dock inte samma upplevelse så jag vet inte hur väl min uppfattning stämmer. Hon valde dock att ta hål på fosterhinnorna och låta vattnet gå samt att sätta en skalpelektrod och värkstimulerande dropp för att skynda på processen lite. Undersköterskan övertygade mig också om att det skulle vara en bra idé att testa lustgasen - något jag tidigare varit skeptisk till, min tanke var att genomföra förlossningen utan smärtlindring då jag ville vara närvarande under hela förlossningen. Dock är jag väldigt tacksam för att jag testade lustgasen, det var en fantastisk smärtlindring. Under tiden undersköterskan var med oss så funkade det riktigt bra men jag och sambon fick inte riktigt rätt på den när vi var själva utan jag fick i mig alldeles för mycket lustgas och blev ganska yr i bollen. Tydligen har jag sagt en massa roliga saker som sambon fortfarande retas lite med mig för. Det gjorde också att den här delen av förlossningen mest är en dimma för mig och att den starkaste känslan när jag ser tillbaka på just den här delen är ångest. Jag är också lite ledsen för att jag faktiskt var så frånvarande under den här delen, men överlag är jag ändå glad att vi körde på med lustgas också.

 

Ett problem för mig var också att jag inte fick kissat under förlossningen. Jag fick extremt ont när jag satte mig ner vilket gjorde det väldigt svårt att gå på toaletten. Dessutom kändes det som om jag kissade så jag trodde att jag hade gjort det fast i den "blöja" en får ha på sig under förlossningen. Men tydligen inte - de fick använda kateter och tappa mig på urin ett par gånger under förlossningen, inte heller helt skönt.

 

Sent på kvällen var det dags att byta barnmorska en gång till, till den fjärde i ordningen. Den här gången klickade det verkligen direkt, henne fick jag omedelbart förtroende för. Eftersom jag var ganska så ångestfylld i just det här läget höll jag på att få panik när hon sa att hon skulle gå en stund och komma tillbaka sedan. Som tur var var det ganska lugnt på förlossningen den kvällen så hon kunde stanna när jag bad henne att inte gå. Dessutom hade hon med sig det jag nog varit mest negativt inställd till - en läkarstudent. En manlig sådan dessutom. I det här läget var det dock underbart, han kunde stanna kvar i rummet under de stunder hon faktiskt var tvungen att gå. De lyckades också tillsammans få mig att hantera lustgasen korrekt vilket gjorde stor skillnad - helt plötsligt hade jag lika bra smärtlindring men var ändå klar i huvudet. De frågade också om jag inte vill komma upp ur sängen vilket jag ju velat hela tiden så helt plötsligt fick jag istället stå upp och luta mig på gåstolen vilket kändes hundra gånger bättre det också. Och nu gick det snabbt - jäkligt snabbt. Jag andades lustgas och brölade som en tok (och ve den som försökte ta masken ifrån mig, även om det bara var för att hjälpa mig att flytta mig eller något..) Vid 00.20 satte krystvärkarna in och 00.33 kom det lilla undret ut. Och ja, jävlar i helvete vad ont det gjorde - framför allt när han kom så pass långt att barnmorskan kunde få tag på honom och hålla kvar i huvudet efter att värken och krystningen klingade av.. Men han kom ut och trots att det gick så snabbt på slutet så blev det väldigt lite bristningar som barnmorskan var tvungen att sy - väldigt skönt! Känslan av att få upp honom på bröstet var fantastisk och att se sambons känslospel i ansiktet när han fick klippa navelsträngen var underbart, liksom att få se honom sitta och hålla Pricken i famnen och att de båda två somnade tillsammans. Kärlek i kubik, minst!

 

Fem minuter gammal....

 

Nu var det bara en bit kvar - det där med att få ut moderkaka och sånt där. Först ville den inte riktigt lossna, men med lite extra sammandragande medel, akupunktur och lite massage så lossnade den fint. Dock ska de ju på och klämma på magen efteråt för att se om allting lossnat och kommit ut och om livmodern dragit ihop sig. Det gjorde något helt överjävligt ont. Först var barnmorskans reaktion att "det gör ont, men jag måste göra det..." men efter ett par försök där jag faktiskt till och med slogs lite tyckte hon att det verkade göra lite väl ont med tanke på att jag klarat av själva förlossningen så pass bra. Så det var fram med lustgasen igen och djuuuuupa andetag. När hon sedan klämde och tryckte en massa lyckades hon klämma ut en stor klump till som ju var anledningen till att det gjorde så ont. Otroligt äcklig känsla.. Men när den kom ut så gjorde det väldigt mycket mindre ont när hon klämde och tryckte. Dock tappade nog både hon och jag lite fokus på lustgasen så jag fick i mig alldeles för mycket igen - jag kunde höra att hon kallade på mig och ropade mitt namn men jag kunde inte få fram någon form av reaktion eller svar. Läskigt det också. Så, ni som ska använda lustgas framöver - gör gärna det, men med lite försiktighet.. ;)

 

Så till slut fick vi den andra lilla belöningen, dock självklart inte hälften så bra som Pricken själv, frukostbrickan. Jag, som varit illamående och haft svårt att få i mig vare sig dricka eller mat under hela förlossningen, hade dock fortfarande ingen aptit alls så för mig blev det bara bubblet och gurkan, men senare på morgonen fick jag faktiskt in en ny omgång när de såg att jag inte fått i mig det andra.. =)

 

Vi fick sova kvar lite i rummet och vid lunchtid blev vi förflyttade till patienthotellet där vi blev kvar ett tag. Dock väljer jag att avsluta förlossningsberättelsen här och återkommer i ett annat inlägg om första tiden med Pricken.. Det har också varit lite berg-och-dalbana men framför allt väldigt mycket kärlek!

 

Det här är det inlägget ni skulle ha fått måndagen efter förlossningen såklart, finns det något annat mer passande lack än det här just nu? Som ni nog har märkt så har det varit lite strul, för två veckor sedan var vi på väg till min svärmor för att planera begravning och i förra veckan så totaltstrejkade min dator igen. Nu har jag fått den uppdaterad och förhoppningsvis ska den klara sig ett tag till utan någon insamling.. ;) Men stort tack till Karin som fixade så att det blev inlägg och InLinkz i alla fall.

 

Men lacket ja - It's A Boy! Som ni kanske sett så har jag ju fått min lilla Prick och det var just en liten pojke. Så då är det ju som sagt svårslaget med det här lacket. Namnet är ju otroligt passande och dessutom är det ju ett fantastiskt bra lack också. Dock blev det inga nya bilder på det utan ni får tyvärr hålla tillgodo med de gamla bilderna, lacket är ju publicerat en gång tidigare på Blå Måndag. Däremot ger det ju även fördelen att ni får se första bilden på Pricken igen - min ultraljudsnailart.

 

Precis som med alla andra Alanna Reneelack jag har testat så håller It's A Boy! också otroligt bra kvalitet - det är lättlackat och torkar snabbt och dessutom är det snyggt som attan. Visst hade det varit snyggare om skimret i lacket hade synts lika mycket på naglarna som i flaskan, men det är snyggt ändå. Färgen är också lite starkare än den ger intryck av på mina bilder, mer tydligt babyblått. Helt klart en keeper i samlingen, framför allt med den kopplingen jag har till lacket genom Pricken.

 

Att vara med på Blå Måndag är enkelt - gör ett blått blogginlägg, klicka på InLinkzlänken nedanför och klistra in länken till ditt bidrag. Tjo flöjt så var du klar - enkelt va? Tjipp!

 

 

 

Tja, jag var ju förslagen nog att fråga Lela vilket tema det skulle vara för tre veckor sedan och fick dessutom vara med och välja vad det skulle vara för tema förra veckan - allt för att förbereda mig för att Pricken skulle kunna komma när som helst. Men vad hjälper väl det om en inte hinner lägga in inlägget innan Pricken bestämmer sig för att dyka upp, och livet dessutom ställs på huvudet totalt? Men jag hann ju i alla fall göra en nailart på temat Regn så den får vara med nu istället - jag blev ju till och med ganska nöjd med den så.. Den blev kanske visserligen mer vintrig än regnig, men ändå!

 

Glöm inte att kolla in hos Lela för mer nailarts!