NAIL ME

Oh, idag ska jag få besök! Yay, ska bli supermysigt. Två härliga kollegor ska komma över och fika - känns mysigt och skönt med lite omväxling.. Nackdelen med besök är ju att man måste städa och lite sånt först bara, och nackdelen med det där med fika är att man måste fixa fika.. Så idag blir det ett snabbt och smidigt inlägg, sen ska jag städa och baka! =)

 

När jag var på Ullared med mamma så passade jag ju som sagt på att stanna till i nagellacksavdelningen och det var ett lack som bara skrek på mig där det stod i hyllan. Jag var bara tvungen - det var det perfekta rosa för mig.. Lite neonigt, skrikigt och IN YOUR FACE! Vad jag inte visste var att det var matt, men det borde man ju kunnat räkna ut med lilltån eftersom det var så mycket neon.. Men men, det skadar ju inte - vill jag inte ha det matt är det ju bara att slänga på lite topplack.. Det enda som inte stämmer med lacket är namnet - lacket är inte lila, det är rosa. Knallrosa. IN-YOUR-FACE-rosa! Kärlek på flaska!

 

 

Som ni kanske ser på bilderna så är lacket inte det allra enklaste att få helt jämnt, det var inte helt lättlackat. Det torkade snabbt och ville gärna dra med sig det halvtorra lacket under och dessutom bilda lite vallar om man inte var försiktig. En kan ju inte heller ha något topplack på och hjälpa till att jämna ut det, om en inte vill ha det blankt såklart. Men det är värt det, lacket är otroligt fint på även om det är lite, lite ojämnt om en tittar såhär nära. Men i ärlighetens namn, hur ofta gör folk det?

Så var det onsdag igen. Dags för sambon att jobba igen efter en skön ledighet tillsammans.. Dagen har varit slapp och det vettigaste jag har gjort är lite nailart och kanske det att jag lagade mat tills sambon kom hem. Kvällen har varit ännu slappare och både jag och sambon däckade i soffan efter ett avsnitt av Tudors. Därför blev mitt inlägg till Grön Onsdag lite sent.. Dessutom blir bilderna inte beskurna, utan ni får ta det som det är.. =)

 

Gjorde en grön variant av söndagens blåa nailart eftersom jag gillade den så mycket. Jag blev mer nöjd med watermarblen den här gången, men gradienten kändes bättre i blått - det var mjukare på något sätt. Kanske för att jag inte hade en tillräckligt pastellig grön..

 

Basen är Starnails vita, marblen är gjord med den och en tillfrankad version av Viva la Divas nr 63. Gradienten är gjord med vitt och #63 från Viva la Diva, samt en mix av dem båda. Jag blev inte så nöjd utan tyckte att färgen blev lite skarp så jag duttade på Vintage Mint från IsaDora också. Det blev bättre, även om gradienten inte blev klockrent jämn längre. Prickarna är också gjorda med Starnails vita och allt är toppat med Seche Vite.

 

Karin har samlat ett gäng andra gröna manikyrer på Grön Onsdag så är ni sugna på mer grönt efter mina bilder så klicka er dit på en gång vet'ja! Själv ska jag bara klicka mig ner i sängen.. Tjipp!

 

Ja, efter en snabb "marknadsundersökning" förra veckan så var det i alla fall ingen som protesterade högljutt mot att ha gravid/bebisinläggen på samma blogg som nagelinläggen så det får fortsätta så ett tag till i alla fall. Enklast så för mig också ju. Jag fortsätter att lägga gravid/bebisinläggen under kategorin Pricken och nagelinläggen under kategorin Naglar så kan en ju själv välja tänker jag..

 

Tydligen är det väldigt mysigt att läsa om min graviditet och det får folk att vara sugna på att vara gravida. Det fick mig att fundera på om jag, som så många andra, sockrar anrättningen lite och bara berättar det trevliga och mysiga. Kanske är det så. Så denna veckans inlägg dedikerar jag till allt det jobbiga, kladdiga, äckliga och lite mer omysiga. Men innan det vill jag tydligt poängtera att:

 

Till att börja med - magen.

Illamående - för vissa inte alls, för vissa morgonillamående, för vissa hela-jävla-dagen-illamående. För andra jag-kräks-så-mycket-att-jag-måste-läggas-in-på-sjukhus-och-få-dropp-illamående. Jag är lycklig nog att tillhöra första kategorin. Yay!

Tarmarna - antingen eller skulle jag säga. Hormoner, hormoner, hormoner, de ställer till med allt möjligt. Själv hade jag en viktkurva där jag ungefär var fjärde dag gick ner allt jag hade gått upp de andra dagarna - då kunde jag helt enkelt mer än att kissa. Järntabletterna de flesta måste äta gör inte saken bättre, btw. Kissa däremot, det gör en desto oftare...

Värken - slippa mensvärk? Tji fick jag. Molvärk är som vilken mensvärk som helst. Ligamentssmärtor. Drag i blindtarmsärret. Växtvärk. Spänning i huden när den växer.

Aptiten - förändras för många, även dag för dag. Min försvann. I början levde jag på sallad, kall mat, risifrutti och Nutriletts färdigblandade drickor. Det var helt enkelt det jag fick i mig. Nu går det bättre och det mesta slinker ner. För andra ökar det och det är hart när omöjligt att sluta äta någon gång.

 

Brösten då? Ja, de växer. De utvecklar ett nätverk av blodådror som påminner om ett vägnät på en karta. De växer. De ömmar. De växer. De kliar något överjävligt. Och nu läcker de också - tack för den, televerket! Klistrigt och kladdigt och hamnar ungefär överallt. Oh, påpekade jag att de växer också?

 

Foglossning - tänk dig en nerv i kläm i korsryggen. Så började det. Sen var det femton nerver i kläm i svanken. Sen fick höften sig en släng, och sittbenen. Och sen "benet mellan benen". Och nu gör det mest ont överallt i partiet mellan midjan och knäna ungefär. Att sitta, stå eller ligga för länge är obekvämt och att byta ställning gör ont. Happy days!

 

Slemhinnorna - alla slemhinnor i kroppen blir kajko. Jag har varit täppt i näsan och snorig sedan i oktober ungefär. Inte heltäppt, men sådär så en måste snörvla och snyta sig med jämna (täta) mellanrum och det är jobbigt att andas genom näsan på natten. Och ja, alla slemhinnor innebär även de nedre regionerna.

 

De nedre regionerna - Svullet. Kliar. Kladdigt. I början är det ofta stora flytningar så en får springa på toa hela tiden och kolla att det verkligen bara är flytningar. Obekvämt. Svullet och i vägen. När det gäller sexlusten brukar den sällan vara som den var innan plusset - antingen mer eller mindre. Eller inte alls.

 

Håret - nu pratar vi inte hår på huvudet alltså. Det brukar i och för sig antingen bli bättre eller sämre. Nu pratar jag annan kroppsbehåring. Min mage är nu hårigare än sambons. Raggarsträng både ovanför och nedanför naveln och päls över hela magen är ett faktum. Och skumma, svarta och långa hårstrån lite varstans både i ansikte och på halsen. Pincetten is my friend!

 

Blodtrycket - mitt sjunker. Så klart, med tanke på att det redan var lågt som attans. Låg på 80/40 i början av graviditeten. Nu har det väl stabiliserats lite mer. Andras stiger vilket ju inte är bra. Samtidigt producerar kroppen mer blod, i slutet av graviditeten har en ungefär 50% extra. Det gör att järnvärdet sjunker och pulsen ökar - betydligt sämre kondis is a fact.

 

Undersökningarna - hittills har de varit helt okej. Kissa i mugg varje gång. Blodtryck och blodprov. Vägning och mätning. Det klart jobbigaste var sockerbelastningen och tack vare sjukdomar i släkten får jag göra två - hooray! Tänk dig en deciliter vatten och en deciliter socker (fast allt löser sig...) och att dricka det.. Smakar inte mumsmums! Blev dock bättre av att man fick hälla i en halv citron i - ungefär som starkt koncentrerad citronsaft. Och så vänta två timmar - stillasittande, inte äta eller dricka något, inte sova, inte göra något. Och sen ett stick i fingret. Det bästa hittills (fast det kanske är fel inlägg för det) är att lyssna på hjärtljuden varje gång - underbart!

 

Bebisen. Ja, magen växer. Den är i vägen vad en än ska göra - böja sig fram och ta på skorna? Ha! Resa sig ur soffan? Jo, eller hur? Vända sig i sängen? Vare sig magen eller fogarna uppskattar det tilltaget. Ta på sig kläder? Ta av sig kläder? Inte fullt så smidigt som det brukar. Och så sparkarna. Visst är det mysigt att känna av Pricken, men det gör fasen ONT ibland. En klockren spark på insidan av revbenen är mindre skönt. En armbåge i sidan är inte skönare på insidan än på utsidan. Och mitt blygdben kan du ju ge fan i att sparka på fler gånger Prickis!
En större mage innebär också mer belastning på ryggen som allt som oftast inte är så bekväm. Alltid gör det ont någonstans, numera allt som oftast på baksidan av revbenen. Dessutom innebär det en sämre balans när tyngdpunkten förändras. I kombination med en något förminskad smidighet innebär det att jag snart är i klass med valrossarna..

 

Sammandragningar - en blandning mellan kramp och mensvärk skulle jag säga. Not so fun. Framför allt inte när de kommer ungefär så fort jag försöker röra mig. Kommer väl i och för sig bara att bli värre och värre så det är väl bara att vänja sig.

 

Benen - kramper på nätterna. Restless legs - myrkrypningar och svårt att sova. Svullnad. En storlek större i skorna. Tungt på fötterna - ont i fotsulorna.

 

Allmän egendom - tydligen blir en allmän egendom som gravid. Vem som har rätt att kommentera ungefär vad som - att magen är stor, att magen är liten, att en ser trött ut, att brösten verkar ha växt, att en inte alls ser ut att vara så långt gången som en är, att en ser ut att kunna föda när som helst. Vissa verkar också ha någon form av licens att tafsa på främlingar, lägga handen på magen och berätta om sin egen skräckförlossning. Gärna oombedd. Men framför allt har ALLA rätt att komma med råd, om allt. Vad en ska äta, vad en inte ska äta, vad en borde ha på sig, vad en ska tänka på, vad en borde välja för smärtlindring på förlossningen, vad en ska göra när barnet kommer och så vidare. Allt. Även det helt oombett.

 

Isolerad - för min del innebär graviditeten en viss isolering också. Nyinflyttad på liten ort där jag känner tre personer varav en är sambon. Inget jobb sedan i december. Även om jag träffar familjen och min sambo saknas det lite av ett sammanhang och en social tillhörighet som tidigare fanns genom jobbet. Rent fysiskt är det superskönt att inte jobba, rent mentalt not so much.

 

Känslolivet - här går det mesta upp och ner. Jag förstår att sambon inte alltid hänger med i svängarna, det gör jag ju inte ens själv. Irritation, ilska, ledsenhet, glädje, fnissighet, oro och lugn löser av varandra snabbare än en hinner uttala dem. Och ibland finns det en känsla i huvudet och en i kroppen, hur skumt det än låter..

 

Ja, jag får som sagt helt enkelt hoppas på att allt är värt det i slutändan. Hittills har det varit det i alla fall!

 

 

Vecka 29 är det nu i alla fall. Alltså 28 veckor avklarade, 12 to go. Eller max 14, om jag nu ska gå över tiden. Vi hoppas väl mer på ungefär 12.. ;)

 

Under veckan som gått har jag fått lite social samvaro. Jag har varit på balmiddag och brunch med ett gäng härliga tjejer från studietiden och nationen. Underbart! Kändes bra att få använda min balklänning en gång till  och att faktiskt få prata lite med alla underbara tjejer igen.. Att dessutom, på egna villkor, få prata lite graviditet och förlossning med två som redan varit genom det och att få prata naglar med en massa var härligt det också!

 

Jag har också konstaterat att min tablettkonsumtion ökat markant sedan Pricken gjorde intåg i mitt liv och min mage. Jag har gått från en tablett om dagen till liiiiite mer.. Dock inget allvarligt - det är en ökning av min tidigare medicinering samt en massa vitaminer och mineraler. Till nubilden ska också läggas till en gigantisk tablett med magnesium. Ni vet en sån där stor penicillintablett - ungefär så stor..

 

 

Magen har inte växt så mycket så vitt jag kan se i alla fall, vilket är rätt skönt. Däremot känner jag av Pricken mycket mer än tidigare. Det är inte längre bara rena sparkar som känns utan också mer glidande/svepande rörelser och faktiskt hicka. Ja, på riktigt. Det känns jättefräckt.. Magen är också mer spänd än tidigare så Pricken tar uppenbarligen mer plats nu även om inte magen är större på utsidan.

 

I veckan som kommer är det dags för ett länge efterlängtat besök på Sjöröd med LOTSgänget. Det är dessutom dags för nytt barnmorskebesök (yay!) med ny sockerbelastning (nay!) och så ska jag försöka träffa min mamma lite grann! Dessutom tänkte jag försöka sy lite mer barnkläder och kanske lite mer lakan också. Sedan är det mesta nog klart - det är bara babyskyddet kvar att köpa och det får vänta lite. Kanske ska jag försöka planera lite föräldraledighet också - att få ihop det med att ha dagar så länge vi vill och ekonomi som vi klarar oss på är inte det lättaste alltid. Ovanpå det tänkte jag också fika med två fina kollegor och hinna med att blogga upp lite av allt som ligger i arkivet.. Imorgon blir det grönt till att börja med!

 

Tjipp!

 

 

Sköna, sköna måndag. Ledig dag tillsammans med sambon både idag och imorgon minsann! Och vädret är fint dessutom så egentligen borde man ju swatcha hololack när solen väl är ute och leker med oss men dels vill jag nog behålla min ljusblåa gradient/marble från igår och dels ska vi ut och leka med hunden istället! Men Blå Måndag ska vi hinna med i alla fall och för att fira solens närvaro gör vi väl det med ett holo - eller vad säger ni? Visserligen med ganska tradiga bilder eftersom det inte fanns någon sol som ville vara med och leka när jag bar lacket så bilderna är en blandning av dagsljus från fönster, lampsken från glödlampa och blixt från telefonen. Jag är glad att bilderna i alla fall visar lite grann att det här lacket är holografiskt även utan solljus, men tyvärr visar det inte det så bra som det syntes i verkligheten.

 

Men men, på bilderna ser ni ett lager Galactic Holo över min blåa manikyr från förra veckan - Denim Effect från Kubiss. De påminner rätt mycket om varandra i färg faktiskt. Galactic Holo hade utan problem täckt på egen hand, men för att spara lite på lacket och dessutom på underarbete och arbete så valde jag att göra på det här sättet. Dessutom är det toppat med Seche Vite som inte alls påverkade regnbågarna. Lacket är lättmålat som jag målade det här i alla fall, märktes inte att lacket under inte var en aqua base, men jag kan inte riktigt svara på hur det skulle bete sig på naken nagel. Snabbtorkande är det också - sammantaget ett mycket bra lack som jag helt klart är nöjd med!

 

Idag blir det massor med bilder, dels för att jag gillar lacket och dels för att jag har svårt att välja bland bilderna. Men också för att jag är lite lat och hellre vill komma ut i solen med mina två älsklingar! Så jag avslutar här.. Men vill du själv vara med på Blå Måndag, eller om du bara vill kolla in andra bidrag, så bläddra ner nedanför bilderna - där finns InLinkz som vanligt tack vare Karin!

 

 

Söndag, trött söndag. En sån söndag då en inte vill att något ska krångla för en. Men vad händer väl då? Jomenvisst! Under de senaste dagarna har min dator strulat med mig - jag har Ubuntu installerat som operativsystem och tycker att det har funkat väldigt smidigt (bortsett från vissa program som enbart funkar med Windows eller mac - SJUKT störigt...) men helt plötsligt så var det fel på min upplösning på skärmen. Jag kunde bara välja mellan tre olika upplösningar och alla var i fel format, så allting blev utdraget på bredden. Inte det optimata när man ska redigera bilder och liknande. Som tur är så har jag en alldeles egen computer wizard som brukar hjälpa mig så naturligtvis blev han kontaktad även denna gång. Enda "problemet" är att han för tillfället befinner sig i Slovakien i si sådär någon månad till. Men ja, det mesta går ju att lösa ändå så han bad mig att kolla lite saker och då upptäckte han att jag har en gammal version av Ubuntu (tydligen inte uppdaterat sedan 27 juli. TjugohundaTOLV.)och jag har dessutom något fel på drivrutinen till mitt grafikkort - "men det är enkelt löst" säger han. Ja, jo, om en har lite skills så är det nog skitlätt... Testade med att uppdatera drivrutinen till grafikkortet - allt enligt stegvisa instruktioner från mastermind. Inte då. Nehe, men då får jag väl uppdatera operativsystemet istället då - sagt och gjort så uppdaterade jag operativsystemet ett snäpp (det är ganska enkelt, klicka på uppdatera och vänta i ett par timmar typ..) Men inte hjälpte det inte - upplösningen var fortfarande kass och det fick fortfarande inte att uppdatera drivrutinen. Så vi körde vidare på uppdateringen av operativsystemet - nu kunde jag faktiskt uppdatera ända till senaste versionen i ett enda svep, SKÖNT! Det gick oväntat snabbt också. Ännu skönare. Så kom vi till sista omstarten och vad händer väl då? Jo, men visst. Ni vet det där lilla felet på drivrutinen på grafikkortet? Det gjorde att ingenting funkade, jag fick bara upp ett terminalfönster. Ni vet ett sånt där svart, med vit text och ett blinkande litet streck, ungefär som på en Amiga 64 eller något. Men ja, med en dryg timmes jobb till så lyckades vi med gemensamma krafter fixa till drivrutinen också, genom textbaserade kommandon, och helt plötsligt såg allt ut precis som det skulle. AWESOME! Så nu har jag en fullt uppdaterad dator och dessutom återigen rätt upplösning på skärmen - score!

 

Så skulle jag då äntligen in och beskära/redigera bilderna på min första nailart sedan jul ungefär, en nailart jag är riktigt nöjd med dessutom. Ja, men tror ni inte att mitt bildprogram i den nya versionen inte ALLS funkar som i den gamla? Gaaaaah! Nu vill den inte ALLS spara i JPEG, utan i ett annat filformat som får svaret "Filen är ingen bildfil" när man försöker ladda upp den på blogg.se. Inte fullt så mycket score. Därför blev dagens inlägg något senare än tänkt - jag var helt enkelt tvungen att läsa in mig på programmet igen för att hitta hur jag skulle göra för att få bilderna som jag vill ha dem och i JPEG. Det hann jag inte imorse, innan brunchen, som det var tänkt. För brunch har jag varit på idag också - awesome!

 

Men ja, nailart blev det i alla fall. Jag såg två riktigt snygga nailarts på Instagram och var sugen på båda två men bestämde mig till slut för att kombinera dem istället. Den ena var en skittle i olika pastellfärger med vita prickar på - kändes riktigt vårigt och härligt. Den andra var en gradient med färger från China Glaze i ganska starka färger med en watermarble på ringfingret med samma färger - sjukt snyggt! Så, här blev det en gradient i pastellblått och vitt, kompletterad med vita prickar och en watermarble i samma färger. Jag blev riktigt, riktigt nöjd och nailarten har lett till att jag knappt har fått prata annat än naglar på hela helgen - en massa folk har kommenterat och frågat hur jag har gjort, frågat om råd kring nagelmålning och nagelvård och jag har tipsat om en massa "nya" spännande saker, som snabbtorkande överlack och sådär. Jag förstår inte hur folk klarar sig utan det.. ;) Efter att ha laddat upp en bild av nailarten på Instagram i morse är det tydligt att detta är en av de mer uppskattade nailartsen jag har gjort, så det är tydligen fler än jag och sambon som gillar den.

 

Basen är målad med det vita krämlacket White från Mavala - ett helt okej täckande lack på ett lager faktiskt. Skulle jag bära det ensamt hade jag nog kört på ett andra lager men som underlag till watermarbles i olika vita/pastellfärgade varianter (som var planen på alla fingrar först) skulle det duga finfint. Gradienten är sedan gjord med Starnails vita krämlack och Take Me To Your Chateau från Colorclub, samt med en mix av de båda. Alla tre färgerna målades bredvid varandra på en makeupsvamp från H&M och svampades sedan på nageln. Det var ett otroligt smidigt sätt att få en snygg och jämn gradient - kan rekommenderas. Till slut kompletterades gradienten med vita prickar med Starnails vita och en dottingtool. På pekfingret på vänster hand, som jag av vanan trogen började med, körde jag på prickarna randomly medan jag på de andra naglarna prickade mer i regelbundna mönster. Nu i efterhand önskar jag att jag hade kört random på alla naglar och att jag hade haft liiite mindre prickar än det blev på de andra fingrarna nu.

 

Watermarblen är gjord i ett snapsglas i plast med TMTYC och Starnails lack. Testade först med Mavalas vita, men det gled inte ut så bra i vattnet. Med hjälp av en nål gjorde jag zickzackmönster (om ni vill veta mer om watermarbletekniken kan jag rekommendera Simple Little Pleasures på youtube) och resultatet blev som ovan. Allting är toppat med Seche Vite som tyvärr förstörde lacket på vissa naglar lite grann - syns dock inte på bilderna. Fingrarna är sedan städade med hjälp av tops och aceton och kanterna på naglarna städade med hjälp av aceton och en tunn, platt pensel. Tyvärr var det något av lacken som inte var så hållbara, så redan dagen efter - idag - började det chippa lite tyvärr. Dock är jag fortfarande så pass nöjd att det faktiskt får sitta kvar ändå, chippandet gick att rädda med lite extra blått lack.. =)

 

Precis som varje söndag så tipsar jag om att klicka er vidare till Lela om ni vill se mer nailarts. Den här veckan är det fritt tema så idag kan det dyka upp precis vad som helst - spännande! Och vill man se mer blått än det här så kan man med fördel komma tillbaka imorgon och titta på, eller kanske delta i, Blå Måndag. Tjipp!

Onsdag, sköna onsdag! Att för en gångs skull vakna och inse att jag har sovit nästan hela natten är riktigt skönt. Det där med massage av benen gör rätt stor skillnad, jag har tydligen drabbats av RLS - Restless Legs Syndrome - som gör att det är stört omöjligt att slappna av och somna på nätterna.. Och gissa vad det är när man är gravid - jadå, helt normalt! =) Så nu får sambon massera benen på kvällarna innan vi ska sova, annars är det kört för mig..

 

Har lackat klorna med ett grymt snyggt hololack men självklart lyser solen enbart med sin frånvaro idag så det blir inga bra bilder. Dessutom blev det ingen skön utflykt med hunden och sambon som tänkt, istället blir det nog mysdag i soffan tror jag..

 

Men gröna naglar ska ni minsann få se i alla fall. Ytterligare ett av fynden från Ullared är Cha Cha Cha från China Glaze, ett ganska tunt (både som i rinnigt och som i skirt) gräsgrönt lack med vad jag tror är guldfärgat skimmer i. Var lite osäker på hur det skulle vara att få täckande på egen hand så på alla fingrar utom ringfingret är det grundat med två lager NP 262 från Paris Memories - ett gräsgrönt krämlack - och sedan ett lager Cha Cha Cha. På ringfingret är det däremot tre eller fyra lager Cha Cha Cha på egen hand, vilket ju faktiskt täckte det också. Lacket blev något plattare när man hade det med underkläder - skimret blir mycket mer framträdande när man har det på egen hand så det blir också lite mörkare över 262 känner jag. Oavsett vilket tycker jag att det är snyggt och förutom att det var lite rinnigt i konsistensen var det lätt och smidigt att måla med och det torkar finfint. Som vanligt är allt toppat med ett lager Seche Vite.. Även här, precis som i måndags, får jag be om ursäkt för rejält misshandlade och tradiga nagelband, jag lovar att de brukar se bättre ut, här hade jag helt enkelt helt glömt att smörja in dem efter borttagningen av det förra lacket..

 

 

Vill man se mer grönt brukar det samlas ett gäng sköningar inne hos Karin så surfa gärna dit för grönt på både naglar och ögon om allt är som det brukar.. Tjipp!

Igår gick jag in i vecka 28.. Helt sjukt känns det! Att veta att det bara är 13 veckor kvar, max 15, tills vårt lilla pyre är här hos oss, UTANFÖR magen.. Det är mäktigt.. Det känns som om tiden går så himla fort och jag har känt mig rätt stressad för hur man ska hinna med allting. Efter denna gångna veckan känns det dock mycket lugnare! Jag och mamma var uppe i Ullared, på Gekås, i onsdags och shoppade loss. Jag kan lova att shoppingvagnarna var gaaaanska fulla - min mer än hennes. Nu var det visserligen inte baaara bebissaker som hittade vägen ner i kundvagnen, men ändå.. Ett urval av bebissakerna som fick följa med hem är:

• 4 par strumpor, 4 bodies, 3 par byxor, fyra dregglisar och två pyjamasar
• garn att sticka mössa, vantar och tröja av
• Våtservetter, engångsunderlag och babypuder till blöjbyte
• termometrar - både till rumpa och öron
• Borste, babyolja och manikyrset (SJÄLVKLART måste Pricken ha ett eget manikyrset - sådan mor, sådant barn!)
• Påslakan och ett babynest
• Nappar, nappflaska och napphållare
• Babymonitor
• Bajspåsar att ha i skötväskan

Så var det måndag igen - var tar veckorna vägen egentligen? Jag och sambon passade på att gå på bio och äta ute i fredags - såg Hundraåringen och kan verkligen rekommendera den. Självklart var den inte allt boken är, men den var riktigt bra ändå och det var flera gånger jag skrattade högt.. Men äta ute ja.. Note to self, när det är Alla Hjärtans Dag OCH fredag samtidigt är det ett tips att ringa och boka bord lite mer än två timmar innan man hade tänkt äta.. ;) Inte ens på svågerns restaurang kunde vi få plats, så det fick helt enkelt bli på ortens lilla lokala pizzeria.. =) Kanske inte som det var tänkt, men det var trevligt ändå måste jag säga!

 

Men ja, nu är det ju inte fredag utan måndag och som vanligt är den blå.. Förra veckan passade ju jag och mamma på att ta en shoppingrunda till Ullared och SJÄLKLART var nagellackshyllan ett av de första stoppen.. Det fick följa med ett par lack hem, dock färre än jag hade trott - det fanns inte så mycket roligt att välja på tyvärr. Men jag fick i alla fall tag på Kubiss - Denim Effect, ett matt denimblått lack med silverskimmer i. Jag har sett det på lite olika bloggar tidigare och gillar det verkligen. Enda jag ångrar med köpet är att jag inte passade på att köpa en backup direkt, det är riktigt snyggt och flaskan är lite liten.. Men men, så har jag sagt med fler lack och jag har ännu inte lyckats ta slut på något av dem så..

 

På bilderna ser ni två lager Denim Effect och bara för att testa hur det blev så slängde jag på ett lager Seche Vite på ringfingret. Jag har svårt att bestämma mig för vilket som är snyggast - matt eller blankt - men det är ju helt klart mer speciellt och "unik" i matt version. Båda är i alla fall riktiga höjdare. Lacket täcker riktigt bra, egentligen hade jag nog klarat mig finfint med ett lager men två ger lite mer av det silvriga vilket jag gillade. Det är lättmålat också, men flaskan är som sagt liten och därmed även penseln. Den hade gärna fått vara lite längre för att underlätta målningen. Som vanligt med matta lack så torkar det snabbt, men däremot är det lite mer ömtåligt än vanliga lack upplever jag - även när det är torrt är det lätt att sätta hack och märken i det.

 

På bilderna ser ni också en uppsättning dåligt skötta nagelband som hade varit superglada för lite omvårdnad och återfuktning. Tyvärr kom jag på det efter att jag lackat med det matta lacket och den effekten har jag tidigare upplevt blir lite förstörd av att smörja in nagelbanden. Ni ser också fyra/fem fingrar som ser ut att passa bättre på ett lik, men där beskyller jag faktiskt kameran - riktigt så blåbleka är inte fingrarna på riktigt, phew!

 

Tack vare Karin blir det InLinkz som vanligt idag, så är du med idag så är det bara att lägga till din länk här nedan. Har du problem med det så hojta till bland kommentarerna så finns det säkert något snäll själ som kan hjälpa dig! Hur man gör för att vara med? Enkelt - lacka naglarna blåa, ta bilder, blogga ett inlägg och lägg till länken till ditt inlägg här nedanför.. Simple as that! Tjipp!

 

 

 

 

 

Idag är det tema rött på Nail Art Sunday hos Lela.. På mina naglar är det dock knallrosa och inte alls rött, så det får bli en oldie and goldie här istället.. Visserligen är det röda inte det största inslaget på just den här manikyren, men det finns ju helt klart rött med i alla fall!

 

Basen här är Studio 54 från Kicks och resten är små spillbitar från en röd tyllunderkjol samt röd akrylfärg. Det är helt klart INTE en av de nailarts jag är mest nöjd med, det blev inte alls som jag ville och ytan känns väldigt ojämn och sådär. Gjorde manikyren efter inspiration från en Youtubefilm, men där bäddade hon in nätet i nagelbyggargelé - det hade kanske gett ett bättre resultat kan jag tänka mig. Att bara bädda in det i Seche Vite var nog en sämre variant.. ;)

 

Jag får hoppas att Lela godkänner detta på temat rött, men det ska nog gå bra. Vill man se mer rött så surfar man just idag alltså med fördel vidare till Lela och Nail Art Sunday.. Vill man istället se blått kan man med fördel kika tillbaka hit imorgon för Blå Måndag som vanligt.. =)

 

Tjipp!

Nu blir det ny tradition på bloggen! Varje tisdag blir det en veckouppdatering med Pricken.. På måndagar "byter" jag nämligen vecka och tänker att det är lagom att sammanfatta föregående vecka och fundera på den kommande på tisdagar då.. Dessa inläggen kommer att vara tydligt märkta med "Vecka XX" för er som inte vill läsa om detta utan "enbart" om naglar..

 

Det här med tideräkning när man är gravid är ett jäkla mysterium kan jag lova. Det hela börjar med att en är i vecka 1 och 2 redan innan ägget ens haft sin dejt med den där speciella spermien - när det händer är en redan i vecka 3. Och innan en ens vet om att en är gravid är en allt som oftast i vecka 5-6. Och när en är i vecka fem, ja, då har en varit gravid i fyra veckor. Barnmorskorna räknar alltså tiden i fullgjorda veckor+dagar så det vi "normala" människor kallar vecka 27 börjar med dag 26+0. Mycket spännande alltsammans.. För att inte tala om hur spännande det blir när en börjar prata om månader. Tydligen finns det två typer av månader - de verkliga, de som alla människor räknar och lever efter, kalendermånader alltså. Och så finns det gravidmånader, som egentligen ingen räknar efter utom barnmorskorna. Och ni ska ju inte tro att de här månaderna stämmer överens - en graviditet består av 9 vanliga månader och 10 graviditetsmånader. Rörigt värre. Vecka 27 är i alla fall sista månaden i både sjätte månaden (som vi vanliga människor pratar om) och andra trimestern, nu är två tredjedelar snart avklarade och vi går in på slutvarvet. Det är också första veckan jag har mindre än 100 dagar kvar... Och nu, NU, börjar jag hänga med på det här med tideräkningen.. ;) Men jag är fortfarande väldigt nöjd med att ha mina appar i telefonen som berättar när jag byter vecka och hur långt gången jag är..

 

Vecka 27 är första veckan en räknar hur lång barnet är genom att räkna hela längden från huvudet till fötterna - innan har måtten angetts som längden mellan huvud och rumpa istället. Så det blev ett jäkla hopp från 23  till 34 centimeter.. Snart är den lilla Pricken också ett kilo tung - under den här veckan ska den gränsen passeras. Coolt. Skulle Pricken födas idag är chansen för överlevnad 88% - det är nog betydligt mer än jag trodde faktiskt. Men jag tycker fortfarande att graviditeten kan få gå tiden ut - även om jag längtar efter Pricken så njuter jag av att vara gravid och att vara den här enheten som vi är nu. <3 Det märks dock att bebisen börjar bli stor - sitter jag ner känner jag allt som oftast en litet, väldigt hårt huvud, trycka mot mina revben vilket gör att jag har fått inta den klassiska "jag-är-gravid-och-kan-inte-riktigt-sitta-normalt"-ställningen där man sådär halvligger. Naveln har också börjat utplånas och bli väldigt grund, men bred, så jag har fått ta bort min piercing nu.

 

När folk träffar på mig brukar det alltid, så klart, kommenteras kring magen. Jag blev tidigt synligt gravid och magen växte snabbt i början. Nu tycker jag att det har stått still ett tag, men det är fortfarande många som kommenterar att den är väldigt stor och lite skämtsamt antyder att det kanske är två därinne. Barnmorskan däremot - hon tittade på den och sa att den var alldeles normalstor för vecka 26 som det var när vi träffade henne sist. SFmåttet låg precis på normalkurvan också så. Och att det inte är två, det vet vi ju - så grundligt som barnmorskan på ultraljudet var lär hon inte ha missat om det fanns en till.. Viktmässigt har jag ju inte heller lagt på mig så mycket, 2 kilo bara. Känns helt okej, framför som jag bara har ätit som det känts bra - har inte satsat vare sig på att gå upp mycket eller att inte gå upp mycket.

 

Veckan som har gått har självklart gått åt mycket till oro för att något ska gå snett. Det har dock börjat lugna ner sig, även om jag fortfarande njuter av varje kännetecken Pricken ger ifrån sig. Och det, mina vänner, det är många. Ibland undrar jag om den ska gräva sig ut, för så känns det ibland. Och ibland får den in en sån rejäl spark/rörelse att hela magen krumbuktar sig på utsidan - sådär så att jag ser det på ovansidan av duntäcket.

Fysiskt sett har jag mått bra. Jag har äntligen fått den där energin som folk pratar om att en ska ha fullt av i andra trimestern men som jag totalt har saknat tills nu. Det har sytts babykläder, fixats babyrum, sytts lakan till spjälsängen och som sagt - sorterats och slängts en massa. Härligt. Däremot har jag på nätterna fått en släng av RLS - Restless Legs Syndrome - som tydligen är jättevanligt som gravid. Hur vanligt det än är är det skitjobbigt och jag ska göra allt jag kan för att bli av med det - jag vill kunna sova! Så nu ska min, redan digra, tablettsamling på morgonen utökas med ett tillskott av magnesium och jag ska bli noggrannare med att ta mina järntabletter. Hoppas det funkar!

 

 

I veckan som kommer ska jag åka till Ullared med min mamma och handla lite. Det blir en förstagångsupplevelse för oss båda så jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Det jag vet att jag ska kolla på är så klart nagellack och babysaker men vi får väl se hur mycket mer jag kommer hem med.. =) Har ni några bra shoppingtips så shoot!

I övrigt finns inte så mycket planerat, mer än att jag och sambon bestämt att vi ska gå ut och äta och gå på bio på fredag - det är ju ändå Alla Hjärtans Dag. Ska bli mysigt det med!

 

Tjipp!

Idag har varit en lagom produktiv dag. Efter att under helgen ha röjt och fixat en massa i huset och faktiskt fått tömt de sista flyttkartongerna var det idag dags att åka till återvinningen och slänga allt som inte fick vara kvar.. Det var rätt mycket..... Varför jag har sparat ALLA artikelkompendier och liknande från min utbildning som tog slut för två år sen - det övergår mitt förstånd.. ;) Sparade ett par av de jag tycker är intressanta fortfarande och slängde resten. Så - till tippen med fullastad bil, slänga allting, vilken känsla! Sen försökte jag mig på att köpa ny bakrutetorkarblad till min bil, men se det gick inte alls. Tydligen måste jag åka till märkesverkstad för att göra det.. Blö! Men en hel dunk spolarvätska fick jag i alla fall köpt och matat pärlan med. När jag ändå var där passade jag på att köpa en biltvätt - en blöt och kladdig vinter i kombination med att bo vid en grusväg och köra en del på saltade vägar är kanske inte det bästa för bilen så den var hyfsat smutsig nu.. Körde fram och ställde mig vid porten till biltvätten när det helt plötsligt kom en kille och knackade på min ruta. "Eh, ursäkta, men det är kö här..." Jahaaaaaa, så du menar att de där bilarna som står uppradade en liten bit bort alla väntar på biltvätten... Oooops! Pinsamt, jadå, men det var ju bara att åka och ställa sig sist i kön.. ;) Det tog en stund, men då hann jag ju också surfa runt lite i bloggosfären och se att det är en hel del av er som har blått på klorna idag - roligt! Hoppas ni vill vara med på Blå Måndag också bara, även om inlägget kommer sent..

 

Idag har också jag blått på naglarna. Och inte vilket blått som helst, Azure från Chanel är det som får pryda klorna idag.. Men, det kommer ni inte att få se. Tyvärr hann jag inte fotografera det medan solen var framme och gladde oss med sin närvaro - eller ja, hann och hann, jag tänkte inte på att göra det när jag satt i kön till biltvätten.. Och här hemma är det helt jäkla omöjligt att få till bilder som ger lacket rättvisa så det tänker jag inte ens ge mig på. Istället ska ni få se ett annat blått lack - U Must Have This från H&M. Ett underbart härligt, lite mörkare, babyblått krämlack från H&M - som vanligt med bra kvalitutta och egenskaper. Det enda problemet är att det är lite svårt att få jämnt när man målar, det vill gärna valla sig precis som många andra pastellfärgade lack. Det jämnar dock ut sig finfint med Seche Vite på toppen - och ett lager överlack behövs oavsett vilket för att få lite glans på naglarna. På bilderna får ni dock se två lager utan överlack - bilderna är från ett tidigare tillfälle..

 

 

Om du också är med på Blå Måndag så lägger du enkelt till din länk i InLinkz här nedan. Om orken finns efter städningen imorgon blir det nog också en länklista old style - jag saknar att skriva dem måste jag erkänna! Har du problem med att lägga till dig själv på InLinkzen så hojta till så är det säkert någon som hjälper dig!

 

Puss och kram!

 

 

 

 

Idag blir det ett inlägg som inte alls har med naglar att göra, i alla fall nästan inte alls.. Det kommer att vara privat, det kommer att vara tungt till viss del och för en hel del av er är det här heeeeelt ointressant kanske. Men eftersom jag har fått en del oroliga kommentarer efter mitt inlägg i måndags, ett inlägg som jag nu i efterhand kan inse lätt ger fel tankegångar men inte såg då, så väljer jag att skriva det här ändå.

 

Jag har ett tag pratat om den här berg-och-dal-banan jag är ute och åker på. En stor del av den, kanske framför allt många av topparna, beror naturligtvis på Pricken. Alla har vi väl hört talas om graviditetshormoner och att humöret går upp och ner. Det kan jag avslöja är sant. Stunder av överväldigande lycka och tillförsikt blandas med oro för om allt är som ska det, om det kommer fortsätta vara som det ska, vad folk kommer att tycka och säga, om jag och sambon kommer att klara att bli föräldrar, om vårt förhållande ska räcka till för oss, att något ska vara fel på Pricken och så vidare. De här små, väldigt korta, stunderna av oro tär på en, framför allt när man inte får sova. Skönt är dock att läsa att det - precis som ungefär ALLT annat i hela världen, framför allt sånt som är obehagligt/smärtsamt - är naturligt och heeeelt normalt när man är gravid. Och egentligen ÄR jag ju inte så orolig - allt har varit bra på alla kontroller, jag kan inte göra något åt om det ska fortsätta vara bra eller inte mer än att följa barnmorskans och sjukvårdens råd, folk får faktiskt tycka precis vad fasen de vill och alla jag har sagt det till har blivit glada (eller spelat bra..!) jag och sambon kommer att bli fantastiska föräldrar - de allra bästa Pricken kan få, vårt förhållande är min trygga, stabila punkt i tillvaron och jag vet att vi älskar varandra väldigt mycket. Skulle det inte räcka är det något vi får ta itu med sedan, det finns det ju tyvärr inga garantier för någonstans i livet, oavsett hur länge man varit tillsammans eller vem man är - jag kan ju bli påkörd av en buss imorgon om man nu ska tänka på det sättet. Är det något fel på Pricken är det också något vi får ta om det händer - oavsett vilket är det VÅR Prick och jag kommer helt opartiskt att tycka att det är den sötaste, bästaste och finaste bebisen i hela världshistorien i alla fall.

 

Men ja, den här karusellturen beror ju inte bara på Pricken, som många av er vet. Det är mycket annat som händer och mycket av det bidrar till de djupa dalarna jag hamnat i ibland. Det började med problem på jobbet, problem som i förlängningen ledde till en förflyttning och att jag tillsammans med ett par kollegor blev ansedda som skurkarna i en situation som uppstod. Det är en situation jag aldrig varit i och som jag verkligen inte trivs med och även om förflyttningen i slutändan var till det bästa och nog ledde till en förbättring för majoriteten av oss på många plan är det fortfarande en fruktansvärd känsla att känna sig oskyldigt anklagad, dömd och straffad och dessutom inte veta vad andra kollegor tycker och tänker om en. När det dessutom påverkar min lönesättning och eventuellt mina framtida möjligheter på jobbet gör det mig både ledsen, arg och förbannad.

 

En stor våg av glädje kom när vi hittade, och fick köpa, vårt otroligt fina hus till ett helt okej pris. Däremot dalade humöret när det var svårare än förutsett att sälja lägenheten utan att gå minus. Mycket energi gick åt till att få förhoppningar inför varje visning och gno och feja för att få lägenheten i toppskick för att sedan få veta att ingen kom på visningen eller att de få som kom inte var intresserade/la ett skambud. Om och om igen. Och så, till slut, så gick det ju bra. Och fort. Väldigt fort. Vi hade visning en måndag, på kvällen var lägenheten såld. Två veckor senare fick vi tillträde till huset och ytterligare två senare skrev vi de sista pappren på lägenheten. Och jag fick ut vad jag ville ha, vilket var skönt. Sen var det lite strul med huset precis när vi flyttade in men det löstes snabbt. Tyvärr har det också varit lite strul med lägenhetsköparen, men så är det väl ibland antar jag.

 

I slutet på sommaren fick jag också besked om att en kär släkting till mig har en allvarlig sjukdom. Det har varit misstänkt ett tag och utredningar har pågått, men i slutet på sommaren kom alltså beskedet. Det är ingen rolig sjukdom och det finns tyvärr ingen bot heller vilket gör det hela otroligt jobbigt och sorgligt. Min älskade, 95 år gamla morfar, som är den sista kvar i den generationen har också blivit väldigt sjuk. Han åker in och ut från sjukhuset och blir tyvärr sämre och sämre istället för bättre och bättre. Dessutom fick min sambos pappa i slutet av sommaren besked om att han har cancer. Han har genomgått behandling och blev mycket bättre, men nu har allting blommat upp igen och vi vet inte alls hur det ska gå..

 

Och så graviditeten då. De där graviditetshormonerna leker med mer än ens psyke kan jag tala om. Var hos barnmorskan i måndags som sagt. Utöver det jag redan visste, att jag har fått foglossning och att jag har haft sammandragningar som gjort att jag ska ta det väldigt lugnt, fick jag lite mer information. Tydligen är jag fortfarande mottaglig för röda hund trots att jag är rätt säker på att jag är vaccinerad. Svaren på mina senaste prover hade kommit och sammandragningarna berodde inte på urinvägsinfektion som barnmorskan misstänkte först, vilket gör att man inte kan göra något åt dem. Jag har också en viss  förhöjning av gallsyror i blodet, vilket tydligen inte är så bra. Dessutom hade jag lite protein i urinen vilket skulle kunna tyda på havandeskapsförgiftning. Nu gör det nog troligen inte det i mitt fall, eftersom mitt blodtryck fortfarande är väldigt lågt och fint. Lågt var också blodvärdet, så nu är det dags att börja äta järntabletter - ska bli kul att se hur det påverkar min redan tradiga mage.. Nu låter jag väldigt gnällig och som om det här har varit väldigt besvärligt - ska jag vara ärlig har jag nog haft det väldigt lätt såhär långt, jag klagar verkligen inte över hur den här graviditeten har fortlöpt - det blev mest bara mycket på en gång.

 

När jag kom hem från barnmorskan tog jag, slutligen, bort målningen av min lilla Prick som suttit där på vänster ringfinger sedan den 19 december. Det sved i hjärtat, men det var dags nu och jag skulle ju dessutom måla naglarna blåa. Istället ringde telefonen. Den andra tjejen i släkten som också väntade barn, några veckor längre gången än jag, hade varit hos barnmorskan hon också. Hon hade inte fått några av beskeden jag hade fått. Istället hade hon fått kanske det allra värsta besked man kan få. Hennes älskade lilla bebis i magen var död. Inga tecken på det tidigare, allt verkade bra. Men inget var faktiskt bra, bebisen var död. Inga hjärtljud. Inga sparkar. Inga rörelser. Allting förändrades i den sekunden - och här satt jag och tjurade över mina krämpor. Ångesten över att jag hade tagit bort Pricken från naglarna hundrafaldigades och som ni vet blev det vare sig blåa naglar eller blogginlägg i måndags. Det fanns annat som kändes så mycket viktigare..

 

Idag har varit en mycket märklig dag.. Planen var att ni skulle ha fått ett blått inlägg när jag kom hem från barnmorskan på morgonen, men som ni märker så har det inte blivit så.. Av randiga skäl och rutiga orsaker kommer det inte heller att komma ett blått inlägg från min sida denna vecka - idag finns helt enkelt vare sig ork eller lust att blogga, av rent personliga skäl. Livet ställs ibland på sin spets och då inser man att bloggen kanske inte ska vara första prio, inte ens på måndagarna..

 

 

Självklart ska det dock finnas chans för er att visa upp era, vackra, underbara, gräsliga, fula, misslyckade och helt fantastiska blåa skapelser. Tack vare Karin kör vi precis som vanligt - lägg till er egen länk här nedan i InLinks. Eftersom inlägget blev så sent kommer länken att vara öppen även imorgon. Har du problem att lägga till din länk så hojta till i kommentarerna så hjälper jag eller någon annan hjälpsam medbloggare dig att lägga till den.. Eftersom det inte blev något inlägg idag blir det en länklista imorgon istället - i alla fall om jag känner mig lite bättre då.

 

 

Tjipp!