NAIL ME

Varning, nu blir det helt off topic och icke nagelrelaterat.. Dessutom bara en massa text och inga bilder alls, ungefär motsatsen till barnens pek- och bilderböcker.. Är man helt ointresserad av sånt kan man lämpligen surfa vidare.. Annars kan man läsa, skratta och vara lite skadeglad alternativt läsa, skratta och tycka lite synd om mig utan att vara skadeglad.

I går, fredags, skulle min käre sambo pumpa däcken på sin cykel. Vi brukar ju cykla till jobbet och nu tyckte han att hans däck var lite sumpiga vilket kräver tar mer kraft när man cyklar. Jag frågade honom om han inte kunde pumpa mina däck lite också, framför allt bakdäcket, eftersom de också är lite motsatsen till uppblåsta. Jag började ju jobba tidigt idag och kände att det kunde vara skönt att faktiskt kunna cykla lite snabbt och lätt till jobbet och inte behöva ta i så mycket. Självklart kunde han pumpa mina däck också, så sagt och gjort. Ner för trappan och ut och pumpa sin egen cykel innan han raskt gick vidare med min. Efter en rätt bra stund kom han upp till lägenheten igen och beklagade sig över mina mycket märkliga däcksventiler. De passade inte i hans cykelpump, utan han tänkte att han var tvungen att ta bort den översta delen för att kunna pumpa. Så det hade han gjort och sen pumpat. Däcken hade blivit jättehårda och fina, men när han tog bort pumpen så hade de blivit helt platta igen – inte så märkligt när den "översta delen" utgörs av hela ventilen och allt som var kvar var röret som ventilen sitter monterad i. =) Så, istället för ett lätt sumpigt däck stod vi nu där med ett helt platt och livlöst däck. Och nu då? Hade jag någon cykelpump själv kanske? Ja, visst hade jag det – in och rota fram den lilla svarta cykelpumpen och så försvann sambon ner med den på gården. Efter en knapp timme kom han upp till lägenheten igen och konstaterade lite matt, helt svettigt, att den cykelpumpen, den var kass. Nu var däcket knappt halvtomt och mannen var helt matt. Jag gick ner och testade och fick i lite mer luft – men jag fick också snilleblixten att det finns en kommunal, offentlig cykelpump med tryckluft en bit bort. Hunden hade ju dessutom inte fått sin kvällspromenad, så det passade ju perfekt.

Sagt och gjort – på med koppel på hunden och promenadskor på oss själva, and off we go. Eftersom klockan började bli mycket beslutade vi efter en bit att jag skulle cykla (FÖRSIKTIGT!) i förväg, pumpa cykeln och sedan cykla tillbaka och möta honom så långt som han då hade hunnit. Så jag cyklade iväg till den offentliga tryckluftspumpen, glad över min snilleblixt. Väl framme parkerade jag snyggt gröna faran vid sidan av cykelvägen, bredvid cykelpumpen. Fram med slangen med det svårhanterade munstycket. Av med den lilla svarta ventilhatten. Vrid rätt på slangen med det svårhanterade munstycket igen. Flytta lite på cykeln för att nå ordentligt. Vrid det svårhanterade munstycket igen. Tryck. Ingenting. Ingen luft. Eller rättare sagt, massor med luft men allting passerade runt ventilen och ingenting kom in i däcket. Vad fasen? Efter ett antal försök kom det en kille och skulle pumpa sin cykel så sneaky me lämnade snabbt och artigt över pumpmunstycket till honom och tjuvkikade sedan i ögonvrån hur han gjorde. Han parkerade sin cykel. Fram med slangen. Av med den lilla hatten. Vrida på munstycket. Flytta cykeln lite. Justera munstycket igen. Tryck. Och all luft pös in i däcket. Men vad fan? Han gjorde ju PRECIS som jag. Precis innan han skulle iväg så tog jag mod till mig och frågade om han fick det att funka. "Ja, vill du ha hjälp eller?" frågade han och började om processen. Fram med det svårhanterliga munstycket. Av med ventilhatten. Mecka lite med munstycket. Vrida rätt däcket. Muttra lite över det svårhanterliga munstycket. På med munstycket på ventilen och tryck. PRECIS samma effekt som tidigare. All luften försvann ut runt ventilen och ingen in i däcket. Efter mycket bökande och stökande fick även den här killen se sig besegrad av gröna farans ventiler.. Han gav upp och jag fick cykla tillbaka till sambon. På vägen vet jag att det finns en liten cykelaffär som jag tänkte kanske, eventuellt möjligen skulle kunna ha en sådan där tryckluftsslang ute så jag tog en liten omväg. Den chansningen gick inte hem kan vi väl säga. Om de brukar ha en slang alls så var den i så fall intagen för natten i alla fall.

På vägen hem kom jag på att jag ju faktiskt har en annan cykelpump också, så när vi kom hem fick jag rota fram den istället. Till denna pump kunde man dessutom välja tre olika typer av ventiler, beroende på vad man ska pumpa. Pedagogiskt nog fanns det också tre små bilder som visade vilken ventil som skulle användas till vad. Ordentlig som jag är tog jag den lilla cylinderformade tillsatsen som visades tillsammans med ett cykeldäck. Och så ner på gården igen. Den lilla tillsatsen passade bra på ventilen i alla fall, men tror ni att den cykelpumpen var kass eller? Oh yes. Som tur var kom min fine sambo på att nu skulle han ju kunna använda sin bra och effektiva cykelpump – upp och hämta den. Visst passade den på nu och han pumpade snabbt och enkelt upp ett bra tryck i däcket. Yay, äntligen! Och så tog vi bort pumpen.. "Psssssssssssssss" Men vad fasen, luften pyste ljudligt ut?! Var trycket kanske för högt? Var ventilen inte ordentligt åtskruvad? Hade det gått hål på slangen? Nej. Jo. Nej. Men ventilgummit hade gett med sig och tyckte inte att det var roligt att leka längre. Jag kan meddela att nu var jag helt gråtfärdig och låg ner på asfalten, lätt utslagen och uppgiven. Min sambo är inte lika lättbesegrad dock, utan lyckades på något sätt meckla ihop ventilgummit, in under den lilla fästanordningen på det och montera ihop det igen. Så, på med pumpen och långsamt och försiktigt pumpa upp däcket igen. Efter ett par minuter hade vi fått till ett hyfsat tryck i alla fall, innan det sa "poff".. MEN VAD FAN!! Men som tur var så höll däcket faktiskt trycket igen. Så.. ungefär tre timmar, tre kilometers cykeltur/promenad och otaliga pumptal senare hade vi ett slutresultat – ett lite sumpigare däck än tidigare. Men ja, cykla till jobbet kunde jag i alla fall…Hooray!