NAIL ME

Så här är det tjejer - ja, jag tänker vara fördomsfull och anta att det är uteslutande tjejer som läser det här*. Jag har en kusin som alltid varit en alldeles särskild person i mitt liv. Hon och jag är i stort sett precis lika gamla, det skiljer sex veckor, och under uppväxten fick vi alltid likadana kläder i julklapp till exempel. Vi har delat rum i sommarstugan, vi har haft hemliga språk och våra minst sagt alldeles egna sätt att lösa upp en spänd situation där vi "aldrig mer ska prata med" varandra. Vi har haft hemliga små ställen i skogen vid sommarstugan, vi har lekt kullerbyttsleken i havet tillsammans och rent allmänt har hon varit en väldigt stor del av min uppväxt. Saken är att den här kusinen jag har är, utöver att vara härlig på alla sätt och vis, otroligt intelligent. Hon är något så fascinerande som astrofysiker (man ska inte säga att hon är astrolog och fråga om sitt horoskop - då blir hon jättearg! ;)) och dessutom vad jag har förstått riktigt duktig på sitt område och jobbar nu på universitetet i Oxford.

 

I juni i år hände en väldigt stor grej för henne - eller ja, hände och hände. Hon kämpade sig snarare till det får man väl säga. I juni i år slutade hon nämligen vara doktorand och blev istället doktor i astrofysik. Hon har skrivit en avhandling, som jag helt ärligt ska säga att jag inte förstår så mycket av, om hur man kan studera mörk materia långt bortanför vår galax genom särskilda linser i teleskopen. Hon gick därmed min helt fantastiska farfar i fotspåren och blev doktor inom sitt ämne, även om farfars ämne var lite mer "down to earth" så att säga. Men döm om min förvåning, och stolthet, när jag upptäckte att jag var omnämnd i doktorsavhandlingen!

 

Självklart skulle jag vara med vid presentationen av doktorsavhandlingen, i Leiden i Holland, när den gick av stapeln i juni. Redan då experimenterade jag med en nailart av den typ jag nu äntligen lyckats någorlunda med - planen var att jag skulle ha den på ceremonin. Dcok lyckades jag inte på något sätt få till den, så det fick bli något mer klassiskt och betydligt tråkigare. Men nu gav jag mig fan på det.

 

I augusti hände nämligen något kanske ännu större i kusinens liv - the little one tittade ut efter lååååång väntan. I går fyllde hon tre månader och min kusin bävade för, och fick bita hop inför, vaccinationen. Så, som uppmuntran för kusinen, som hyllning för hennes vetenskapliga gärning så här långt och som firande av lilltösens tremånadersdag så blev det totalt spejsat på naglarna i går kväll.

 

Så, fantastiska kusinen, detta är för er!