NAIL ME

Jag har tvekat fram och tillbaka länge och väl om huruvida jag skulle publicera den här nailarten eller inte. Denna gång handlar det inte om hur nöjd/missnöjd jag är med nailarten eller något sådant, utan vad den står för. Ni som följt mig ett tag vet att jag är MFF-supporter och MFF har förekommit i mina nailarts tidigare under bloggkarriären, två gånger om - då med loggorna. Så när Lelas siffertema sammanföll med premiären av allsvenskan, där MFF var ett av de första lagen ut, var idén till nailarten klar för mig. Så var det dags för dagen D (eller P för premiär kanske) och förutsättningarna var finfina - Malmö spelar hemma, mot ett lag där de är nästan garanterade vinst, biljetterna till Stadion var inte slutsålda men inte så långt därifrån och det var ett fantastiskt matchväder. Och så händer det som inte får hända - en supporter blir ihjälslagen av andra "supportrar". En 40årig tvåbarnsfar blir ihjälslagen mitt på ljusa dagen enbart av den anledningen att han bär "fel" lags tröja. Två små barn blir faderslösa och en kvinna blir änka - för att några tycker sig ha rätten att med våld gå på de som håller på ett annat lag.

 

Och nej, detta hände inte i Malmö. Malmö var inte ens inblandat - det skedde av "supportrar" av ett annat lag, mot en supporter i ytterligare ett annat lag, i en annan stad och hade ingenting med MFF att göra. Men för alla oss som faktiskt bryr oss om fotbollen och allt det fina den medför - för oss spelar det ingen som helt jädra roll vilket lags "supportrar" detta handlar om - detta är en sorgens dag och detta skulle aldrig ha hänt.

 

Det är lätt att skylla på fotbollen, på klubbarna och på supportrarna. Men jag tror att det är fel väg att gå. Detta, liksom många andra gånger då det är våldsamt runt fotbollsmatcher, hände borta från stadion, innan match. För mig är dessa människor, som ni kanske listat ut genom min markering tidigare i texten, inga supportrar. Detta är enbart huliganer - deras intresse är egentligen inte fotbollen utan att slåss. Men de måste ha något att slåss för, en anledning att slåss och just dessa har valt ett fotbollslag som sedan ska "skyddas" i vått och torrt mot alla som har den förbannade fräckheten att tycka om ett annat lag. Hade det inte varit fotbollen hade det varit något annat - hade MC varit intresset hade dessa personer säkerligen hamnat i HA eller Bandidos exempelvis. De vill slåss och de intalar sig själv och andra att de slåss för lagets skull. Men alla riktiga supportrar inser att det de gör enbart skadar laget de säger sig heja på. Det förstör, det kostar pengar, det får vanliga människor att bli rädda för att gå på match vilket även det innebär minskade intäkter för klubbarna, det gör sporten tråkigare genom att läktarna måste separeras tydligare från planen och det gör att matcher avgörs utan att spelarnas insatser har någon betydelse. Så att komma och påstå att de brinner för sin klubb - det för mig är bullshit från idag in i evigheten. De brinner för att slåss.

 

Så därför tvekade jag att publicera den här nailarten. Idag hamnade fotbollen i en mörk dal, fylld med skuggor och sorg. Idag hamnade fotbollen, helt riktigt, i skymundan. Idag är det annat som är viktigare. Men så kom jag att tänka på att det faktiskt finns två sidor av myntet, precis som vanligt. Idag blev fotbollen också än viktigare. Idag blev vi riktiga supportrars stöd viktigare än någonsin. Idag visade också MFF (bland andra) att andra saker är viktigare än fotbollen - den ihjälslagna supportern höll på ett lag som är en av MFFs största konkurrenter och det spelade ingen roll. MFF spelade ändå med sorgebindel hela matchen och valde att inleda med en tyst minut. Idag spelade lagtillhörighet ingen roll, idag sörjde alla. Men de markerade också att "supportrarna" inte ska få ta fotbollen och vår kärlek till den ifrån oss. Fotbollen och läktarna tillhör oss, inte de som egentligen enbart vill slåss och förstöra. Utan till oss, vi som känner en riktig kärlek till vårt lag men som aldrig skulle få för oss att bära hand på en annan person för att den hejar på ett annat lag. Lite munhuggning - ja, lite skojande och att byta ut en persons mugg mot en med sitt eget lags logga - ja. Men bära hand på, bruka våld emot eller till och med döda - nej, aldrig någonsin. Och inte ska de få ta vår kärlek eller sporten ifrån oss. Därför valde jag till slut att publicera den här nailarten i alla fall.

 

3-0 till MFF. Ett resultat som borde glädja oss, men som istället hamnade i skymundan bakom sorgbindlar, ambulanser och två faderslösa barn.