NAIL ME

Gud vad jag har blivit dålig på att blogga.. Det var ju en av sakerna jag trodde skulle bli bättre under graviditeten - jag skulle blogga mer med mer tid hemma och sådär. Det gick ju som det gick kan en säga. Men nu har jag ju swatchat upp lite lack till Grön Onsdag hos Karin så nu ska jag minsann se till att vara med i alla fall. Och eftersom jag var lika dålig på att blogga igår så blir det ett komboinlägg idag - naglar OCH Pricken..

 

Min kusins sambo var över i USA på tjänsteresa och kusinen tipsade om att han ändå skulle in på Sephora och handla smink till henne. Jag kollade snabbt in hemsidan med deras lack och valde ut tre stycken varav ett var just Radioactive. Det ska vara ett neongrönt krämlack men jag är lite besviken på att det inte var mer neonigt. På bilderna ser ni tre lager Radioactive över ett lager vitt baslack. Det hela är sedan toppat med Seche Vite eftersom det torkar lite halvmatt.

Inte helt imponerad över kvalitén heller tyvärr. Det kan i och för sig vara mitt nya baslack/nagelstärkare som inte är så bra för mig, men alla tre Sephoralacken har släppt från naglarna i stora bitar, ungefär som om det var Seche Vite jag hade under, bara efter ett par dagar. Visserligen smidigt med glitterlack, men tråkigt med ett sådant här lack.. Dessutom var det inte helt enkelt att måla med. Däremot gillar jag flaskan och att den stora korken går att ta av och istället får en en mindre kork att hålla i handen när en målar. Det är bra!

 

 

Och så var det Pricken ja. Har ju precis gått in i trettiofjärde veckan, alltså klarat av 33 hela veckor. Än så länge har jag uppenbarligen inte kommit till stadiet där tiden går såååååå långsamt, jag tycker fortfarande att tiden springer iväg. Jag blir också varje vecka överraskad av bilderna - jag tycker inte att det händer så himla mycket med magen under veckan men på bilden ser en ju klart skillnad i alla fall..

 

Under veckan som gått har jag hunnit träffa min underbara morfar som är så mycket bättre än han var när jag skrev mitt inlägg om hela karusellen jag åker på nu. Han var så pigg nu att han faktiskt orkade åka med min moster och morbror ner till mamma och hälsa på. Dock var det nog sista gången nu, det tar på krafterna för honom, men det var så härligt att han orkade. Vi var över och hälsade på hemma hos mamma och sen fick han också chansen att komma och se vårt hus vilket kändes så bra. I lägenheten hade han ju inte möjlighet att hälsa på eftersom han inte kunde komma upp för trapporna.. Dessutom kom min pappa och hans fru och hälsade på dagen efter och hade med sig krukor och blommor till mig eftersom de inte har tid att komma och hälsa på på min födelsedag.. Så nu har vi fått det vårigt finfint på verandatrappan. Härligt!

 

I tisdags hade jag fullt upp - först besök hos barnmorskan, sedan lunch med finfina Sara (ALLDELES för länge sen!) och efter det var jag och bytte till mig en gungstol som jag ska ha här hemma i Prickens rum. Ser framför mig hur jag kan sitta där och amma - sen får vi väl se om det bara blir en idyll eller om det blir verklighet.. ;) Dessutom hann jag med att lämna en billast flyttlådor till en kompis och att handla lite kläder på vägen. En ny BH blev det, den gamla har blivit lite liten, och så fyra stycken mamma/amningslinnen som jag kan ha senare i sommar.. Härligt.

 

Besöket hos barnmorskan ja. Det är ett par stycken som har frågat var en egentligen gör där. Så här långt fram i graviditeten är en ju hos barnmorskan varannan vecka för kontroll. Jag tänkte att jag kan berätta hur besöken ser ut nu. Komma till barnmorskan. Kissa i en mugg och testa med sticka som kollar pH-värde samt om en har glukos eller protein i urinen. (Glukos i urinen är en signal om att en eventuellt har diabetes vilket en kan utveckla under graviditeten och protein i urinen är en varningssignal om havandeskapsförgiftning). Ser allt bra ut så är det bra. In hos barnmorskan - hon frågar hur allting är och hur det varit sen sist. Fråga om vikten - hos min barnmorska så behöver jag inte väga mig där utan hon går på min uppgift om vad jag säger att jag väger, jag har ju ganska länge vägt mig varje morgon och har ett diagram i telefonen över det. Om det inte varit något särskilt är det sedan dags för själva kontrollerna - en får lägga sig ner på rygg på britsen och så kollar barnmorskan måttet mellan blygdbenets kant och livmoderns överkant (SFmått). Detta förs in på ett diagram med tre kurvor - en ska hålla sig till sin kurva ungefär. Dock är det ingen fara med lite avvikelser. Trots att jag (och många andra) upplever min mage som så jättestor så ligger jag prick mitt på mittenkurvan och det är helt normalt stort. Sedan lyssnar barnmorskan på Prickens hjärtljud med en doppler - nu var pulsen på 153 vilket tydligen var finfint och helt normalt. Dessutom klämmer hon och känner lite för att undersöka hur Pricken ligger i magen - i tisdags låg Pricken precis som bebisarna "ska" ligga, med huvudet neråt, ryggen åt vänster och "smådelarna" åt höger. Hon känner också på huvudet för att se om det ligger fixerat eller inte - Pricken har inte fixerat sig i bäckenkanalen än, vilket den inte ska ha gjort heller så. Sedan avslutas det hela med att kolla blodtryck och Hb-värde. Mitt blodtryck ligger fortfarande lågt (80/60) och Hb-värdet såg fint ut. (Högt blodtryck är också en fråga om havandeskapsförgiftning och blodvärdet är för att se om en behöver järntillskott eller inte - det är bra att ha bra blodreserver inför förlossningen och järnbehovet är högre än vanligt under en graviditet på grund av att kroppen tillverkar extra blod..) Sen är det klart - den här gången tog det ungefär 25 minuter, men det var också för att jag faktiskt lyckades förklara min oro över den stora magen och få barnmorskan att remittera mig till ett tillväxtultraljud. Så jäkla skönt. Så om ett par veckor ska vi åka och kolla upp hur stor Pricken är nu och hur stor hen beräknas vara vid förlossningen - för ett kontrollfreak som mig är det en jäkla lättnad bara att veta..

 

I övrigt har det inte hänt så mycket - det sparkas och rumlas runt i magen, som världens fyllefest. Från och till har jag haft så sjukt ont i ryggen, baksidan av revbenen, att jag varit gråtfärdig men som tur är har jag världens bästa sambo som alltid ställer upp med massage och en hjälpande hand när det behövs. Vad hade jag väl gjort utan honom? Jag hoppas Pricken får hans jämna, stabila psyke och humör och hans hjärta av guld - bättre kan ingen önska sig! Barnmorskan har ju redan konstaterat att Pricken har en stor rumpa, så vi vet ju redan vad hen ärver av mig.. ;)